Johan Lundberg: Aziz i terrorförsvarets tjänst

Foto: Jashar Ghavampour

Amanj Aziz har under det senaste året varit på tapeten i samband med Dramaten-föreställningen Muslim Ban. Kritiken mot att Dramatens scen användes för en föreläsning med en person med dokumenterat engagemang i islamistiska rörelser, bemötte regissören America Vera-Zavala med att hävda att kritiken mot Aziz bekräftade att hans utläggningar i pjäsen om islamofobi var i högsta grad relevanta. ”Med den muslimska faran som fond så har hans ord och gärningar genom viskningslekar och signalord förvrängts till hotfulla idéer”, påpekade hon i försvar för Aziz, och menade också att Aziz ”i sin unga kropp bär ärren efter islamofobin”.

I slutet av augusti i år framträdde Amanj Aziz i ett annat sammanhang: med en artikel på den brittiska  organisationen Cages hemsida. Rubriken var ”I Sverige bör det ses som en seger och inte som ett brott, att bli kallad ’extremist’”. Texten handlade som så många andra av Aziz alster om islamofobi. Lackmustestet på graden av islamofobi är, att döma av texten, den kritik som muslimska ”aktivister” möts av i media.

Resonemanget har alltså som sitt huvudsakliga syfte att påtala att kritik mot muslimsk extremism är islamofobisk. Den primära måltavlan är de debattörer och politiker som skiljer mellan extremistiska islamister och fredligt fromma eller vardagstroende muslimer.

Som exempel tas det faktum att Göteborgs stad inte ville ställa upp med lokaler för en diskussion med bland andra Fatima Doubakil efter en visning av ”filmen” Burka Songs 2:0 – en film som Doubakil också deltar i, med till exempel repliken: ”Det kommer att bli en kamp och vi vet inte om den kommer att bli våldsam eller inte.” Att många muslimer röner stor uppskattning i Sverige menar Aziz bara stärker hans tes, då det bevisar att man i Sverige inte tolererar andra muslimer än dem som anpassar sig till ”the dominant ideology of ’perfect’ Whiteness”. Resonemanget har alltså som sitt huvudsakliga syfte att påtala att kritik mot muslimsk extremism är islamofobisk. Den primära måltavlan är de debattörer och politiker som skiljer mellan extremistiska islamister och fredligt fromma eller vardagstroende muslimer.

Budskapet passar som hand i handske i det sammanhang där Aziz artikel är publicerad. Cage har under flera år ägnat sig åt opinionsbildning för att släppa fängslade islamistiska terrorister och för mildare terrorlagstiftning. 

I det avseendet har Cage fungerat som modell för svenska organisationer som Charta 2008 och Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), vilka är nära knutna till Aziz och den ovan nämnda Doubakil. MMRK har bland annat hävdat att kriminalisering av terrorresor är att betrakta som raslagar riktade mot muslimer. Man har vidare påstått att återvändande IS-krigare inte utgör ett säkerhetshot.

Cage har utifrån samma premisser engagerat sig mot svensk terroristbekämpning.  Till exempel publicerade man en utredning som visade hur illa Munir Awad hade blivit behandlad på grund av Säkerhetspolisens intresse för hans göranden och låtanden. Inte långt efter att rapporten hade publicerats greps Awad för att ha planerat ett terrordåd mot Jyllands-Posten, där avsikten var att hugga huvudena av ett antal journalister. Han dömdes till tolv års fängelse i Köpenhamn.

Cages grundare Moazzam Begg och Asim Qureshi har bjudits in till Sverige av MMRK. Den senare har på ett möte i London med det extremistiska islamistpartiet Hizb ut-Tahir uppmanat till jihad mot västvärlden och Israel. I flera tidningsartiklar har han försvarat al-Qaida-ideologen Anwar al-Awlaki. 2015 avslöjades det att IS-bödeln ”Jihad John”, som på flera filmer kan ses maskerad halshugga IS-fångar i Syrien, var en brittisk medborgare vid namn Mohamed Emwazi. Denne hade innan han anslöt sig till IS haft nära band med Cage. I ett uttalande efter avslöjandet, beskrev Qureshi honom som ”en vacker ung man, extremt snäll och vänlig med mjuk stämma” och menade att Emwazis anslutning till IS berodde på att han trakasserats av brittisk säkerhetstjänst. I en intervju 2012 uttryckte Qureshi gillande av ett islamiskt  kalifat och försvarade stening för äktenskapsbrott, ett straff som han i en intervju 2015 inte ville ta avstånd från.

Man får förmoda att Amanj Aziz tillskyndare i den svenska offentligheten anser att det är rena tillfälligheter, som det inte går att dra några växlar på, att Amanj Aziz återigen väjer att ställa sina tjänster till förfogande åt en organisation som är helt uppbyggd kring försvar av islamistisk terrorism.

Johan Lundberg

Docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och författare, aktuell med antologin Klanen tillsammans med Per Brinkemo.