Situationen blev till slut ohållbar, därför satte Säkerhetspolisen sin nya aktiva taktik om utvisning av radikala imamer i verket. Det finns stor anledning att följa utvecklingen särskilt noga i de radikala miljöerna framöver, skriver Magnus Sandelin i en kommentar.
Gävleimamen Riyad Abdulkarim Jassim (Abu Raad) och hans son. Sedan Hussein Al-Jibury i Umeå och nu senast Västeråsimamen Fekri Hamad. Under loppet av ett par veckor har Säkerhetspolisen ansökt om att flera av Sveriges ledande radikalislamister ska tas i förvar av Migrationsverket. Säpo vill att de ska skickas ut ur landet, och fler liknande beslut kan vara på gång. Uppenbarligen har myndigheten satt en ny strategi i verket, som går ut på att göra sig av med de inspiratörer och rekryterare till den svenska jihadistmiljön som saknar svenskt medborgarskap, varav flera har levt mycket långt tid i Sverige.
Man kan fråga sig varför detta kommer nu, och inte tidigare. En person som Abu Raad har haft Säpos ögon på sig under åtminstone femton år. Han och hans son har upprepade gånger nekats svenskt medborgarskap, efter Säpos avrådan. Ändå har de fått stanna och bedriva sin verksamhet här.
Det finns åtminstone två svar på den frågan. Att de fått hållas fram tills nu har sannolikt att göra med att de har fungerat som magneter kring vilka stora delar av den svenska jihadistmiljön har kretsat. För underrättelsetjänsten har de på så sätt varit tacksamma redskap för att kunna hålla koll på sympatisörer och aktivister.
Svaret på varför Säpo nu vill ha dem utvisade är att situationen till slut blev ohållbar. Vi har helt enkelt bundit ris åt egen rygg genom att låta dem vara här. Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll. Efter den extremt snabba tillväxten av miljön i och med Syrienkonflikten och IS uppkomst, då antalet aktiva sympatisörer ökade till ett par tusen individer, är det inte lika enkelt.
Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll.
Något måste göras för att bromsa utvecklingen anser Säpo, och till de redskap som myndigheten har till sitt förfogande finns LSU, Lagen om särskild utlänningskontroll. Personer som saknar svenskt medborgarskap och anses utgöra ett säkerhetshot kan utvisas. Säpo ansöker, Migrationsverket prövar och fattar beslut och vid överklagan är det slutligen regeringen som avgör.
Att dessa nu förvarstagna religiösa ledare tidigare nekats svenskt medborgarskap har med detta att göra, att inte stänga dörren för att möjligheten att kunna skicka dem ut ur landet.
Lagen tillämpas vid enstaka tillfällen varje år, vissa år inte alls. För flera av de personer som tidigare fått ett utvisningsbeslut av det här skälet har utvisningarna inte gått att verkställa på grund av att de till exempel riskerar tortyr. Istället kan de tvingas anmäla sig hos polisen några gånger varje vecka, och det finns även möjlighet för Säkerhetspolisen att använda hemlig avlyssning och andra tvångsmedel för att ha koll på personen.
Det finns fler tongivande aktörer inom den svenska jihadistmiljön som nekats medborgarskap än de som nu sitter i Migrationsverkets förvar, och det är sannolikt att de nu står på tur att omfamnas av Säkerhetspolisens nya taktik. Upprördheten bland Abu Raads anhängare har varit stor efter beskedet för ett par veckor sedan. Det finns därför stor anledning att följa utvecklingen särskilt noga i de radikala miljöerna framöver, inte minst för Säkerhetspolisen.
MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare för doku.nu