”Abu Omar ansåg att han var i krig med Sverige”

Ali rekryterades till jihadismen av Abu Omar.

Ali var i 30-årsåldern när han rekryterades till ett av al-Qaidas träningsläger i Afghanistan av den mytomspunne Abu Omar. I våras dog Abu Omar av Covid 19, vilket Doku var först med att rapportera. I en exklusiv intervju för Doku berättar nu Ali om rekryteraren Abu Omar och den roll som han spelade i att radikalisera unga människor i Sverige.

Det är tidig höst 2020. Några månader har gått sedan beskedet att Abu Omar, eller Farid som var hans riktiga namn, var en av alla som avlidit till följd av Covid 19. Den här dagen träffar jag Ali, en av Abu Omars tidiga rekryter till terrornätverket al-Qaida, på ett kafé i centrala Stockholm.

Abu Omar hade under lång tid en mycket stor betydelse för jihadistmiljön i Sverige. Under ett par decennier var han en centralfigur, och välkänd inom såväl internationella extremistmiljöer som västerländska underrättelsetjänster för sitt engagemang och internationella kontaktnät. Men trots en mängd starka indikationer på inblandning i olika terrorrelaterade händelser fälldes han aldrig för något sådant brott.

Namnet Abu Omar var Farids så kallade kunya, ett namn skapat efter namnet på en av hans söner. Han var född 1963 i Marocko, men invandrade till Sverige i mitten av 80-talet. Några år senare blev han svensk medborgare.

Ali, som jag träffar på kafét, är idag en man på 50 år. Han var en av alla de unga människor som på 90-talet rekryterades av Abu Omar till den jihadistiska kampen. Ali skickades då till ett av al-Qaidas mest beryktade terrorträningsläger i Afghanistan, Khalden, där han under ett halvår genomgick avancerad terroristutbildning och ideologisk skolning.

Hösten 2016 letade Uppdrag granskning efter Abu Omar, men fann honom inte. Skärmdump från SVT:s webbsida.

Efter hemkomsten till Sverige har han flera gånger kallats till förhör hos Säkerhetspolisen.

Första gången jag träffade Ali var 2011, även då i journalistiskt syfte. Men efter att terrorgruppen Islamiska staten uppstått och började skörda framgångar i Syrien och Irak bröts vår kontakt under några år. Ali hade börjat sympatisera med IS, och funderade på att resa ner och själv ansluta.

– Trots att jag hade lämnat extremistmiljön så blev jag påverkad av IS framgångar, säger han när jag frågar honom om den tiden. Han tyckte att IS propaganda om saker som jihad, kalifat och sharia lät trovärdigt.

– De var sunnimuslimer och jag kände tillhörighet till dem. Jag följde IS via medier men jag hade också kontakt med en del av dem på nätet och jag kände personligen några som reste till IS från Sverige. Därför hade jag tankar på att själv göra det. Men jag talade med några lärda och de tog fram bevis ur koranen och haditherna att det IS gör är fel, säger Ali.

Han säger att han sakta men säkert började förstå att IS var en mördarsekt.

– Jag anser nu att de är vilseledda, och att man ska varna för dem, säger han.

Ali konverterade till islam i mitten av 90-talet, och lärde då känna Abu Omar. De träffades första gången i en moské, där Abu Omar satt och debatterade med andra muslimer.

– Jag trodde att han var kunnig. Han var vältalig och verkade påläst. Vi brukade hälsa på varandra i moskèn, och sedan började vi prata med varandra lite mer ingående. Han pratade först allmänt om islam, men kom sedan in på att muslimerna är förtryckta över hela världen och att de muslimska ledarna var fega och korrupta. Han sa att man måste ta till vapen för att lösa muslimernas problem, säger Ali.

Under en tid brukade de träffas i moskén, oftast på kvällarna, eftersom Abu Omar hade sin affärsverksamhet och Ali sitt jobb att sköta på dagarna.

Så småningom blev Ali inbjuden till Brandbergenmoskèn, som på 90-talet var mötesplats för den al-Qaidarelaterade miljön i Stockholmsområdet. Senare fick Ali även komma hem till Abu Omars bostad inne i Stockholm. Där fortsatte den ideologiska indoktrineringen.

– Vi såg på jihadfilmer och pratade om hur vi skulle lösa muslimernas problem. Han övertygade mig om att våld var den enda lösningen, säger Ali.

Han såg upp till Abu Omar. I flera år hade de bra kontakt med varandra. Men allt eftersom tog Ali intryck av vad andra muslimer, som motsatte sig terrorism, sade, och började sakta men säkert förstå att Abu Omar hade fel.

– Efter några år var jag arg och besviken på honom. Jag hälsade på honom när jag såg honom, men det var bara allmänt snack mellan oss. Jag såg honom som mindre trovärdig och till slut förstod jag att han var vilseledd, att han var typ en sektledare.

Ali säger att Abu Omar har vilselett många personer genom åren.

– Han var som en centralfigur inom jihad i Stockholm och i Sverige. Han hade kontakter runtom i världen och kommunicerade med likasinnade jihadister via telefon eller dator. Han hade tillgång till pengar, och gjorde bland annat insamlingar utanför moskèn.

– Han var karismatisk, vältalig och visste hur han kunde hjärntvätta folk. Han åkte aldrig själv iväg för att träna jihad men skickade andra. Han övertygade folk om att det väntar en stor belöning i nästa liv om man tar till våld. Att de som tog till våld är de bästa bland muslimerna, säger Ali.

Den sista gången Ali träffade Abu Omar var för cirka ett år sedan i en Stockholmsförort. Då uttryckte Abu Omar stöd för Islamiska staten.

– Han sa att IS var den bästa gruppen som man måste följa. Han ansåg också att han och dem han samlade runt sig var i krig med hela världen, inklusive Sverige. Därför bad han inte den obligatoriska fredagsbönen i en moské. Det behöver man inte om man befinner sig i krig.

– Jag sa aldrig emot honom utan lät honom prata på, säger Ali.

Efter Islamiska statens kollaps i Syrien och Irak har jihadistmiljön i Stockholm minskat, menar Ali. Folk har genomskådat IS propaganda, och många rekryterare är fängslade eller döda.

– Rent allmänt så pratas det inte mycket om jihad längre utan folk har sin vardag att tänka på. De flesta muslimer vill vara en del av samhällena de lever i. Arbeta, studera, betala skatt, ha familjeliv och att det ska vara frid och fröjd i Sverige.

– Muslimer är trötta på våld. De som hetsar till extremism är lekmän, och har inte förstått religionen till fullo. De klipper och klistrar i de heliga skrifterna, säger Ali, och gör en reflektion:

– Det handlar också om en mognadsprocess. När man är ny praktiserande muslim kan man bli euforisk och känslorna kan ta över en. Umgänget är viktigt också, eftersom det finns rekryterare som lockar med fagra ord.

– Islam för mig betyder att tro på En Gud och att försöka följa i profetens fotspår. Att bli en bättre människa. Kämpa mot jaget och begären. Att vara en bra förebild för mina barn, att ha harmoni med familjen, mina nära och kära, och övriga samhället. Att förebygga hat och att sprida kärlek, respekt till våra medmänniskor. Att ej vara partisk vare sig den andre är muslim eller ickemuslim. Att alla varelser är Guds skapelse. Och att få erhålla paradiset i nästa liv, säger Ali.

Fotnot: Ali heter egentligen något annat.

MAGNUS SANDELIN

Läs Dokus tidigare reportage om Abu Omar här.