Antalet personer i Sverige som klassas som säkerhetshot blir allt fler. Förra året ökade antalet med 25 procent, till drygt 250. Men få av utvisningarna verkställs.
Det handlar om individer som enligt Säkerhetspolisen ägnar sig åt säkerhetshotande verksamhet, till exempel med koppling till terrorism eller spioneri. År 2020 uppehöll sig omkring 200 personer i Sverige som identifierats som säkerhetshot. Under 2021 blev de cirka 50 fler, och det totala antalet är nu uppe i runt 250. Det uppger Säkerhetspolisen för Doku.
Men endast en mindre andel av dessa ärenden leder till att personen utvisas från Sverige, även om det finns ett utvisningsbeslut i botten. I sin årsbok för 2021 skriver Säkerhetspolisen att orsakerna till detta är flera. I en stor del av ärendena föreligger till exempel verkställighetshinder.
Säpo lägger stora resurser
– Även om dessa individer inte är svenska medborgare och i många fall har utvisningsbeslut går det inte alltid att verkställa utvisningarna, då individerna bland annat kan riskera att utsättas för hot och våld i sina hemländer, skriver Gabriel Wernstedt, pressekreterare hos Säpo i ett mejl till Doku.
Men myndigheten ser även en ökning av antalet personer som är bedömda som säkerhetshot men som fortsätter att vistas i Sverige trots att det inte föreligger hinder att verkställa utvisningen. Det tvingar Säpo att lägga stora resurser på uppföljning av individer som egentligen saknar rätt att vistas i landet.
”Det handlar delvis om att berörda individer inte självmant medverkar till att lämna Sverige, delvis om bristande samverkan från mottagande länder”, skriver Säpo i årsboken.
I övrigt är Säkerhetspolisen knapphändig med information om ärendena, och vill inte svara på Dokus frågor om till exempel vilken eller vilka extremistmiljöer som individerna har koppling till.
Doku och andra medier har emellertid under de senaste åren rapporterat om flera fall där ledande islamister omhändertagits i väntan på utvisning från Sverige, men där utvisningarna inte gått att verkställa på grund av så kallade verkställighetshinder. Det handlar till exempel om Gävleimamen Abu Raad och hans son Raad al-Duhan, som enligt Migrationsöverdomstolen skulle riskera förföljelse om de utvisades till Irak.
Dömd för terroristbrott
Ett annat fall är imamen Ali Berzengi, dömd 2005 för förberedelse till terroristbrott efter att ha skickat pengar till terrororganisationen Ansar al-Islam. Berzengi har stått under anmälningsplikt hos polisen i princip sedan han frigavs från fängelset 2007.
I ett beslut om förlängd anmälningsplikt som hovrätten fastställde 2019 framgick att Ali Berzengi enligt Säkerhetspolisen ska ha upprätthållit kontakt med ett flertal personer som kan misstänkas ha kopplingar till terrorrelaterad verksamhet, och domstolen skrev vidare:
”Mot bakgrund av de belastande kontakter som Ali Berzengi har samt med hänsyn till hans egna aktiviteter kan det befaras att han kommer att begå eller medverka till terroristbrott”.
Ali Berzengi nekade dock i rätten till dessa uppgifter.
MAGNUS SANDELIN
