I ett blogginlägg och efterföljande poster på Facebook i helgen skriver Göran Lambertz att han anser att kränkningar av religion genom ”koranbränningar och liknande” ska förbjudas eftersom de väcker så mycket ilska och hat.
Göran Lambertz, som numera är pensionär, har under sin karriär haft flera av landets mest prestigetyngda juristämbeten. Efter en kortare domarkarriär och tjänstgöring vid Uppsala universitet och i departement utsågs han 2001 till justitiekansler (”regeringens advokat”). Åtta år senare blev han domare i Högsta domstolen. 2012 lämnade Yttrandefrihetskommittén sitt slutbetänkande efter nio års utredning. Kommitténs ordförande, Göran Lambertz, var skiljaktig.
Göran Lambertz publicerar i dag tankar och idéer på bloggen goranlambertz.se.
Under söndagen skrev Göran Lambertz om den senaste tidens koranbränningar och protester mot Turkiet. I ett resonemang om de frågor som hade aktualiserats tog han upp möjligheten att lagstifta om ett förbud:
”Men jo, det är det faktiskt ändå, nämligen om man tar med frågan om en lagändring i diskussionen. För man skulle mycket väl kunna tänka sig att utvidga bestämmelsen om hets mot folkgrupp till koranbränningar och liknande hets mot religioner och deras trosbekännare. En sådan utvidgning skulle kunna göras genom en ganska liten lagändring som ger lagstiftaren möjlighet att skriva nya motiv till bestämmelsen om hets mot folkgrupp, t.ex. så här (det nya i fetstil):
”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller annan trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.”
För min del lutar jag åt att en sådan lagändring bör göras så att koranbränningar och liknande blir förbjudna. Inte för att blidka Turkiet och hjälpa vår Natoansökan förstås, utan helt enkelt för att det motstående intresset av att inte så hat och fiendskap är mycket starkt.”
I en efterföljande diskussion på hans Facebooksida utvecklar han resonemanget:
”Och redan i dag är det lätt att läsa lagtexten så att den förbjuder koranbränningar som hets mot folkgruppen muslimer. Och är det inte i själva verket det som det är? – Jag tror att världens muslimer provoceras väl så mycket av att vi tillåter koranbränningar som att en enskild knäppskalle utför själva bränningen. Vi signalerar att ”så bör man få göra”, det är det som väcker så mycket ilska. – Ecce Homo tycker jag inte är något problem, däremot Lars Vilks rondellhundar. Jag tror att de bör förbjudas om avsikten med dem är att hetsa mot muslimer, inte annars. Detsamma gäller ju redan i dag yttranden – även i konsten – som explicit hetsar mot folkgruppen och också har det syftet. – Men jag håller med dig om att vi inte ska inskränka yttrandefriheten för att blidka diktatorer. Däremot för att få en mjukare ton i världen, som bl.a. kan göra att färre provoceras till terrorism o.d”.
Efter att den tidigare domaren Krister Thelin i Facebooktråden invänt att Mänskliga rättighetskommittén uttalat att ett hädelseförbud strider mot yttrandefriheten och att Göran Lambertz förslag därför vore ett steg tillbaka svarade Göran Lambertz att hans tanke är att
”en bestämmelse inriktad på folkgruppen inte står i strid med hädelseförbudet, som ju är specifikt inriktat på kränkningar av det heliga”.
FN:s särskilda rapportör om religionsfrihet sa 2013 att den ökade förståelsen för problematiken med hädelseförbud även hade fått genomslag hos OIC (Organization of the Islamic Conference). OIC, som samlar 57 muslimska stater, la på 1990-talet fram den s.k. Kairodeklaration om mänskliga rättigheter på islamisk grund. Enligt den skulle FN:s mänskliga fri- och rättigheter för enskilda ersättas av sharialag, det skulle vara förbjudet att konvertera från islam och den enskilda människans yttrandefrihet skulle inte få användas mot islam.
Mellanöstern och Nordafrika är de områden i världen där flest länder har hädelselagar.
I flera av dem har hädelseförbudet lett till införande av dödsstraff. Det gäller till exempel Pakistan, Afghanistan, Brunei, Iran, Mauretanien, Nigeria, och Saudiarabien.
SOFIE LÖWENMARK OCH LARS JONSON