Doku har i ett tidigare reportage beskrivit hur personer inom den islamistiska miljön som bedömts vara hot mot rikets säkerhet fortsätter att ägna sig åt radikalisering mot Sverige även efter utvisningsbesluten och efter att de lämnat landet. Genom att belysa ett aktuellt fall som till och med har beröring med kungahuset ska vi nu berätta om hur säkerhetshot med terroristkoppling tillåts bli en del av samhället när utvisningar inte verkställs.
En man greps i höstas när han med falska identitetshandlingar försökte ta sig in i Sverige. Han hade de senaste åren suttit i fängelse i Danmark och utvisades därifrån till Irak efter avtjänat straff. Trots att han var ett hot mot Sveriges säkerhet och skulle utvisas med ett återreseförbud på livstid levde han dessförinnan sedan länge i Malmö. De svenska myndigheterna ansåg nämligen till skillnad från de danska att det förelåg verkställighetshinder.
Asylärendet och hindret som Danmark inte såg
Den irakiske medborgaren Bahman Abdulla Hussein kom med sin familj till Sverige i början av 2000-talet. Efter ett flertal olika ansökningar, överklaganden och beslut ansökte han 2009 om uppehålls- och arbetstillstånd och flyktingstatusförklaring. Men Migrationsverket beslutade i stället året därefter, på talan av Säkerhetspolisen, att han skulle utvisas med ett återreseförbud utan tidsbegränsning. I samma beslut förklarades att det förelåg verkställighetshinder och att han därför skulle beviljas ett års tillfälligt uppehållstillstånd.
Migrationsverkets beslut stod sig hela vägen via Migrationsöverdomstolen till regeringen. Bahman Abdulla Hussein var ett hot mot rikets säkerhet. Det kunde befaras att han skulle begå eller medverka till terroristbrott.
På grund av verkställighetshindret levde Bahman Abdulla Hussein i Malmö under närmare ett decennium med stöd av årliga, tillfälliga uppehållstillstånd och inhibition av utvisningsbeslutet.
I maj 2017 gjorde Bahman Abdulla Hussein den första i raden av 14 resor till Horsens i Danmark. Där hämtade han sammanlagt 34.000.000 kronor som han lämnade till en landsman i Malmö. Pengarna som därefter skulle vidare till ett par länder i Europa tillhörde ett stort narkotikanätverk. De personer som ingick i nätverket dömdes 2018 av Vestre Landsret till mångåriga fängelsestraff, i Bahman Abdulla Husseins fall 4 1/2 års fängelse och utvisning till Irak.
De danska myndigheterna verkställde utvisningen omedelbart efter avtjänat straff.
Bahman Abdulla Husseins återkomst till Sverige
Efter att Danmark utvisat honom lämnade han i februari 2022 Irak på nytt. Ett halvår senare anlände en sjusitsig bil med tonade rutor till färjelägret i Trelleborg.
De två personerna i framsätet, som var nära anhöriga till Bahman Abdulla Hussein, sa på tulltjänstemännens frågor att de var ensamma i bilen. Men tjänstemännen nöjde sig inte med beskedet utan fattade misstankar. De sökte igenom bilen och fann Bahman Abdulla Hussein längst bak mellan uppställda resväskor. Han hade med sig pass och uppehållstillstånd utställda på en annan person. Han sa att han hade rest in i Iran, skaffat handlingarna där och sedan rest vidare till Tyskland innan han tog färjan till Sverige från Travemünde.
I den efterföljande rättegången om brott mot återreseförbudet sa han att han varken kände till att utvisningsbeslutet gällde eller att återreseförbudet inte var tidsbegränsat.
Tingsrätten bortsåg från de invändningarna och tyckte till och med att de var märkliga. Bahman Abdulla Hussein hade ju tidigare underrättats om utvisningsbeslutet och själv erkänt att han kände till det. Han hade också förstått att han inte längre hade något ettårigt tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige eftersom kriminalvården ett par år tidigare hade avslagit hans begäran om överflyttning av det danska fängelsestraffet till Sverige.
Genom att ha skaffat sig identitetshandlingar för en annan person för att kunna resa mellan länder och dessutom gömma sig bakom packningen längst bak i bilen utan att ge sig till känna för tulltjänstemännen ansågs han också ha bekräftat att han visste att han inte hade rätt att resa in i Sverige.
Bahman Abdulla Hussein dömdes till fyra månaders fängelse för brott mot återreseförbudet och sitter nu i förvar på häktet i Huddinge i avvaktan på ännu en utvisning.
Bahman Abdulla Husseins terroristkopplingar
Redan 2006-2007 publicerade Sydsvenskan en serie artiklar om den Malmöbaserade Bahman Abdulla Husseins ärende. De handlade till viss del om familjens sorg att se sin make och pappa betraktas som ett terroristhot av myndigheterna. Han själv och familjen sa, liksom vissa journalister och andra gör som engagerar sig i den sortens utvisningsbeslut, att anklagelserna var obestyrkta och okända för den utpekade.
Men Sydsvenskan hänvisade till ett hemligstämplat dokument som tidningens reporter hade fått del av. I det behandlades en terroristanklagelse som legat till grund för utvisningsbeslutet.
Anklagelsen bestod av kopplingar till de personer som 2005 var de första i Sverige att dömas för terroristbrott: Ali Kamal Berzengi och Ferman Jabbar Abdulla.
Ali Berzengis och Ferman Abdullas brott handlade i korthet om finansiering av den kurdiska Al Qaida-kopplade terroristorganisationen Ansar al-Islam. Domstolarna ansåg att gärningarna var ytterst allvarliga och hade ett mycket högt straffvärde och att andra påföljder än fängelse var uteslutna. De dömdes för förberedelse till terroristbrott och till allmänfarlig ödeläggelse till sju respektive sex års fängelse. Båda skulle dessutom utvisas till Irak.
Doku har nu fått del av uppgifter som ytterligare belyser och bekräftar det som Sydsvenskan hade berättat om Bahman Abdulla Husseins relationer med de två Ansar al-Islam-dömda männen:
2012 behandlade en brittisk överrätt ett ärende där en kurdisk man hade förbjudits att återvända till Storbritannien och fått sitt uppehållstillstånd återkallat. Anledningen var att han bedömdes vara ett hot mot landets säkerhet. Storbritanniens säkerhetstjänst sa att han var en islamistisk extremist.
En central uppgift i målet var att mannen flera år tidigare hade tillskrivit Ferman Abdulla och pekat ut individer som skulle kunna delta i terroristaktiviteter. Han hade nämnt ett antal män som bodde i Malmö.
Den engelska domstolen fick veta att den kurdiske mannen hade besökt Sverige innan han skickade brevet till Ferman Abdulla. Här hade han träffat sin kusin och hennes man.
Den man som han hade träffat var Bahman Abdulla Hussein och kusinen var Bahman Abdulla Husseins fru. Båda namnges i domstolshandlingarna.
Vid Sverigebesöket träffade den kurdiske mannen också Bahman Abdulla Husseins kusin. Med honom diskuterade han den finansiering till terroristorganisationen Ansar al-Islam som Ali Berzengi och Ferman Abdulla senare dömdes för.
Den kurdiske mannen berättade att Bahman Abdulla Husseins kusin var Ferman Abdulla.
Den brittiska överrätten ansåg att den kurdiske mannen hade ägnat sig åt förberedelser till islamistisk terrorism, och därför var besluten om att förbjuda honom att återvända till Storbritannien och att återkalla hans uppehållstillstånd riktiga.
En av de övriga personer med Malmökoppling som den kurdiske mannen beskrev i brevet till Ferman Abdulla som tänkbar att delta i terroristaktiviteter kom senare att nämnas i den förundersökning som låg till grund för åtalet mot Ferman Abdulla och Ali Berzengi. Sydsvenskan beskrev i sin artikel att Ferman Abdulla sagt att han sökte religiösa råd från en känd muslimsk fundamentalist som jobbade som psykiatriker vid Universitetssjukhuset i Malmö och som var ordförande i en känd islamistisk förening där.
Livet för ett säkerhetshot i Sverige
Den omständigheten att Säkerhetspolisen, Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen och regeringen ansåg att Bahman Abdulla Hussein skulle utvisas eftersom han var ett hot mot rikets säkerhet på grund av koppling till terrorism verkar inte ha haft betydelse för det liv som Bahman Abdulla Hussein förde i Malmö under åren från 2010 fram tills han greps och häktades i Danmark.
Bahman Abdulla Hussein och hans familj har under den tiden levt som vilka svenska medborgare som helst.
Under 2011 förvärvade Bahman Abdulla Hussein en restaurangrörelse i Malmö. Där ingick han partnerskap med andra personer och om det blev det en tvist som hamnade i domstol. Han fick arbetstillstånd och agerade som arbetsgivare. Han finansierade restaurangverksamheten med eget kapital till betydande belopp, i vart fall över 700.000 kronor.
Under åren sökte han också och fick offentliga medel, även det med betydande belopp, bland annat bostadsbidrag med drygt 160.000 kronor under 2013 till 2015.
Den som läser stadsområdesnämnden i Malmös motivering till ett avslag på en av de senaste ansökningarna om ekonomiskt bistånd kan inte ana att sökanden är ett säkerhetshot som ska utvisas ur landet på grund av terroristanklagelser. Nämnden avslog nämligen Bahman Abdulla Husseins ansökan om bistånd på grund av att han borde ha sökt och försäkrat sig om att först få andra offentliga bidrag.
Ett annat exempel på hur familjen betraktats som en av andra är att en närstående till Bahman Abdulla Hussein arbetar i en förtroendeposition vid en av Sveriges större regioner. Den omständigheten att Bahman Abdulla Hussein ska utvisas på grund av att han kan medverka till terroristbrott, att han är släkt med en terroristdömd person som ska utvisas och att hans fru är kusin till en islamistisk extremist som deltagit i terroristaktiviteter med kopplingar till Sverige verkar inte någon ha tagit hänsyn till.
Ännu ett exempel står ytterligare en närstående för. Bahman Abdulla Husseins utvisningsbeslut och hans och hans frus släktskap med terroristkopplade personer hindrar inte den personen från att vara verksam i en ideell organisation som finansieras av kronprinsessparet och som prins Daniel är beskyddare för.
På motsvarande sätt förhåller det sig med den terroristdömde Ferman Abdulla. Genom domen 2005 skulle han och Ali Berzengi utvisas till Irak, båda med ett livslångt återreseförbud. Drygt 17 år senare har, såvitt Doku känner till, ingen av utvisningarna kunnat verkställas, även om det förra året togs ett steg i Ali Berzengis fall när han placerades i förvar. Att det förvarsbeslutet var ett av flera under de senaste åren som gällt utvisning till just Irak kan vara en indikation på att det skett ett genombrott i diplomatiska förhandlingar mellan Sverige och Irak.
Trots att Ferman Abdulla är föremål för ett utvisningsbeslut på grund av terroristverksamhet i Sverige bedriver han sedan många år kommersiell verksamhet i Malmö. Han är företrädare för en frukt- och grönsakshandel som omsätter mångmiljonbelopp.
Överväganden för samhället när säkerhetshot inte utvisas
Personer som utvisas för att de är hot mot rikets säkerhet och som fortsätter att bedriva radikaliserande verksamhet mot Sverige från utlandet kan i sig vara ett stort problem. Men de säkerhetshot som är kvar här på grund av verkställighetshinder är rimligen ett än större problem.
Det ligger i sakens natur att det uppkommer svårlösta situationer när den som ska utvisas tillåts att stanna kvar i landet. Det ställs på sin spets när personen är ett säkerhetshot eller när grunden för utvisningen är terrorism eller annan samhällsfarlig brottslighet.
En frågeställning som aktualiseras är vem som ska stå risken för den fara som säkerhetshoten innebär.
Sveriges syfte med att inte verkställa utvisningar är att skydda personer som är säkerhetshot mot situationen i deras hemländer, dvs. ett skydd mot risk för avrättning, tortyr eller annan omänsklig behandling. Men genom att inte verkställa utvisningar av säkerhetshot, trots att personen ägnat sig åt terroristbrott eller kan befaras begå terroristbrott här, tvingas svenska medborgare i stället att leva med ett allvarligt hot som annars inte hade funnits här.
Det är inte en okomplicerad lösning att det är just de svenska medborgarna som ska stå den risken.
En annan frågeställning som aktualiseras är i vilken utsträckning som personer som är säkerhetshot ska tillåtas att ta del av samhällets resurser under den tid som utvisningar inte kan verkställas. Det innefattar t.ex. ställningstaganden av om de ska ha rätt få del av offentliga bidrag och bistånd.
De flesta svenskar lär anse att alla människor, oavsett om de är säkerhetshot med kopplingar till terrorism eller inte, i vart fall ska få tillgång till mat och husrum så länge de vistas här.
Men samsynen är nog inte lika tydlig om att de ska få arbetstillstånd, ha rätt att bedriva kommersiell verksamhet och med statens hjälp och goda minne tillåtas att äga och driva bolag, befatta sig med uppbörd och redovisning av skatter och dessutom vara arbetsgivare.
SOFIE LÖWENMARK och LARS JONSON