Trots att islamistiska terrororganisationer under många år försökt få ensamagerande terrorister att använda olika kreativa men enkla metoder vid attentat så lyckas de inte. Det visar en israelisk studie.
I NCT:s (Nationellt centrum för terrorhotbedömning) färska rapport om terrorhotet mot Sverige 2023 står att det är troligt att terrorattentatshotet från våldsbejakande islamister under 2023 främst kommer från ensamutförande aktörer, alternativt möjligen en mindre fristående cell, som har inspirerats och radikaliserats på digitala plattformar. NCT skriver också att det är möjligt att våldsbejakande islamister i Sverige kommer att vägledas av aktörer tillhörande terrororganisationer i utlandet och att tillvägagångssättet troligen kommer att bestå av attentat utförda med enkla medel, såsom stickvapen eller möjligen skjutvapen eller enkla improviserade sprängladdningar.
Just vilka metoder ensamagerande islamistiska terrorister använder är i fokus i en aktuell studie från International Institute For Counter-Terrorism vid Reichman University i Herzliya.
Al-Qaida, Islamiska staten och ett flertal lokala terrorgrupper i Europa och Nordamerika har satsat mycket energi på att uppmana sina anhängare i Väst att använda innovativa taktiker och metoder för att utföra effektiva attacker som inte kräver någon speciell kompetens eller erfarenhet. Jihadistiska magasin som Inspire, Rumiyah, och Dabiq har exempelvis publicerat många sådana instruktioner, om hur man bygger en hemmagjord anordning för att orsaka en tågurspårning, hur man använder drönare, hur man kan anlägga en strategisk brand i befolkade områden, hur man kan bygga enkla sprängladdningar med fjärrkontroller (för att säkerställa förövarens säkerhet och anonymitet), och hur man orsakar bilolyckor, med mera.
Men studien från Reichmanuniversitetet visar att trots terrororganisationernas ansträngningar så är antalet attacker som utförs med sådana kreativa men enkla metoder försumbara. Mindre än en procent av islamistiskt motiverade terrorattacker i Europa och Nordamerika mellan 1972 och 2018 utfördes med andra metoder än skjutvapen, knivar, bilar eller vanliga sprängmedel, och i de fallen utfördes attackerna av organisationer eller grupper, inte av ensamagerande personer.
Svaren på varför det är så kan enligt de israeliska forskarna finnas i en psykologisk profil av ensamagerande gärningsmän som man gjort utifrån palestinska terrorister. I huvudsak kännetecknades personerna av impulsivitet och brist på sofistikering, skriver forskarna, och tillägger att det inte är egenskaper som är anpassade för metoder som kräver planering och förberedelser.
I många av de studerade attackerna är dessutom självmordstendenser och en önskan om erkännande bland de viktigaste drivkrafterna hos gärningsmannen, snarare än ideologi. Det går inte ihop med metoder som gör att förövaren överlever och kan behålla sin anonymitet, enligt forskarna.
En annan slutsats i studien är att globala jihadorganisationer har förmågan att inspirera individer att utföra attacker, men har inte makt att påverka valet av metod.
MAGNUS SANDELIN