En ny rapport visar att personer som forskar på jihadism och annan extremism online utsätts för både hot, trakasserier och psykisk ohälsa. Nu efterlyses bättre stöd från universiteten.
I rapporten Online Extremism and Terrorism Researchers’ Security, Safety, and Resilience: Findings from the Field, har djupintervjuer gjorts med 39 forskare från flera länder som studerar extremism och terrorism på nätet, framförallt våldsam jihadism och högerextremism. Rapporten ingår i det större forskningsprojektet REASSURE (Researcher, Security, Safety, and Resilience).
På många sätt har arbetet online gjort forskningen om extremism och terrorism både enklare och säkrare, skriver rapportförfattarna, men tillägger att sådan forskning även medför risker. Tidigare har sådana risker knappast berörts inom forskarsamhället, men nu diskuteras utmaningarna med onlineextremism och terrorismforskning allt mer. Det kan handla såväl om hot och trakasserier som riktas mot forskare från extremister som psykisk ohälsa på grund av material som man tagit del av.
”Den vanligaste skadan som rapporterades av våra intervjupersoner var känslomässig eller psykologisk, och en minoritet av intervjupersonerna hade personligen upplevt allvarliga psykiska problem som de kopplade till sin forskning. Dessa skador härrörde till stor del från exponering för hat- och terrorisminnehåll”, skriver rapportförfattarna.
I rapporten framgår att två tredjedelar av intervjupersonerna hade rapporterat vissa skador, och mer än hälften uppgav att dessa skador var betydande. En tredjedel av intervjupersonerna hade inte hade drabbats av skador eller liknande på grund av deras forskning.
Andra slutsatser i rapporten är bland annat:
- Nästan hälften av de intervjuade var inte medvetna om de potentiella riskerna med att forska inom detta område innan de påbörjade sin forskning.
- Nio av de 39 intervjupersonerna rapporterade dödshot, några av hoten ansågs trovärdiga.
- Mer än hälften av de intervjuade vände sig till forskargemenskapen för att få hjälp när de drabbades.
- Identitet spelade roll när det gällde hur utsatt man blev, där kvinnliga forskare och rasifierade forskare utsattes av extremister på särskilda sätt.
- Unga forskare rapporterade mest skada; dessutom riskerade de att karriären drabbades om de, som en skyddsmekanism, försökte undvika offentliga medieframträdanden, sociala medier etc.
Enligt rapporten är det få institutioner som ger adekvat formaliserad utbildning, vård eller stöd till forskare på onlineextremism och terrorism. Istället lämnas många forskare att själva hantera de risker som de står inför. Och även om en handfull institutioner tillhandahåller skydd för forskare i den ”verkliga världen” så misslyckas de ofta med att erkänna nätet som ett studieområde med sina egna risker. Nu är det dags för detta att ändras, menar rapportförfattarna. Och hänvisar till hur andra branscher arbetar där anställda drabbas av liknande problem, som journalistik, räddningstjänst, teknikföretag och humanitära organisationer. Arbetsgivare och yrkesorganisationer inom dessa områden har börjat ta fram, och följa, riktlinjer för att skydda sina anställda och medlemmar, skriver författarna:
”Det är dags för universitet och tankesmedjor att dra lärdom av det arbete som bland annat utförs av journalistiska organ, sociala medieföretag och humanitära organ, för att se till att de som forskar om extremism och terrorism online får tillräckligt stöd och skydd.”
Framöver kommer forskningsprojektet REASSURE att fokusera på just liknande erfarenheter från andra branscher och hur de arbetar för att hantera dem, och slutligen ska skräddarsydda riktlinjer för forskare om extremism och terrorism inom onlinemiljön tas fram.
MAGNUS SANDELIN