Vänersborgs tingsrätt meddelade nyligen dom i ett förtalsmål. Det är en dom som förvånar och oroar, eftersom den visar med hur stora kliv vi rör oss mot inskränkningar i yttrandefriheten. Doku går i genom tingsrättens slutsatser och bedömningar.
En politiker i Lilla Edet åtalades för att i ett inlägg på sociala medier ha spridit uppgifter som pekade ut en företagsledare som klandervärd i sitt levnadssätt eller som var ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Politikern var ersättare i kommunfullmäktige och företrädare för Edetlistan, ett lokalt parti som fick drygt 4% av rösterna i kommunalvalet 2022 och som samverkar i opposition med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
De uppgifter som politikern hade spridit genom att dela ett inlägg från Edetlistans Facebooksida var att företagsledaren var
en oseriös och farlig arbetsgivare som dumpar löner, utsätter barn för fara och exploaterar flyktingar som arbetskraft och en person med kopplingar till islamistisk extremism.
Alla uppgifter i gärningsbeskrivningen ansågs vara förtal, grovt brott, och det hade inte varit försvarligt att sprida dem. Tingsrätten ansåg att det inte funnits skälig grund för uppgifterna och la till att de till och med hade saknat grund.
__________________________
Tingsrättens dom innebär att det är förtal att göra gällande att någon är en oseriös och farlig arbetsgivare.
Slutsatsen blir inte mindre överraskande av att man lägger till kvalificeringarna från gärningsbeskrivningen, att den oseriöse och farlige arbetsgivaren dumpar löner, utsätter barn för fara och exploaterar flyktingar som arbetskraft.
Redan en snabb sökning i offentliga källor visar nämligen att det finns tusentals exempel i riksdagsdebatter, offentliga utredningar, domstolsavgöranden och andra allmänna handlingar som på olika sätt behandlar och uttrycker den sortens uppfattningar. Och om man lägger till nyhets- och opinionsjournalistik och uppgifter från politiska partier och fackförbund blir antalet oräkneligt. Oseriösa arbetsgivare som ägnar sig åt lönedumpning, utsätter barn för fara och exploaterar flyktingar är alltså standardargument i närmast varje debatt om arbetsmiljöfrågor och arbetsrätt.
Men inget övervägande om det framgår av domen.
Tingsrätten beaktar inte heller att uttryck som farlig och oseriös är nedsättande uppgifter som i varje normalt fall inte är att betrakta som uppgifter i förtalsbestämmelsens mening utan som straffria värdeomdömen. Detsamma gäller för värdeomdömen som t.ex. extremist, icke-demokrat eller fascist.
Inte heller förklarar tingsrätten varför värdeomdömena i just detta fall är straffbara när den rättsliga principen enligt domstolspraxis är att värdeomdömen som uttrycks i en politisk kontext i närmast varje sammanhang är straffria.
Hovrätten för Västra Sverige skrev häromåret i den frikännande domen mot Ann-Sofie Hermansson att möjligheterna till undantag från straffriheten för värdeomdömen som uttrycks i en politisk kontext ska tillämpas restriktivt och att ”en tillämpning av förtalsbestämmelsen i en situation som den förevarande hämmar den öppna debatten och det är knappast önskvärt att deltagare i denna ska tvingas väga varje ord på guldvåg”.
Tingsrätten överväger inte ens att förtalsbestämmelsen inte straffbelägger tankar och åsikter utan endast uppgifter.
Företagsledaren har sedan många år deltagit i offentligheten genom det stora antal uppmärksammade och ifrågasatta avtal som hans verksamheter träffat med det offentliga om vård och tillsyn av barn och ungdomar i utsatta områden. En verksamhet som till stor del handlat om, och fått kritik för, att invandrarkvinnor med låga eller inga kunskaper i svenska anlitats för att sköta barn i sina egna hem. Den historiken borde ha inneburit att domstolen såg det som en självklarhet att företagsledaren får finna sig i att utsättas även för långtgående kritik. Men inte heller det beaktar tingsrätten.
Den uppgift som verkar ha varit central för tingsrättens bedömning är att företagsledaren är en person med kopplingar till islamistisk extremism.
Så återgavs åtalet också i Sveriges radio ”Magnus Olsson menar att Anders-William Berg förtalat honom när han påstod att han har kopplingar till islamistisk extremism.”
Lika lite som för de övriga uppgifterna resonerar tingsrätten om att uttrycken islamistisk och extremism är straffria värdeomdömen och att det är en självklar utgångspunkt när de uttrycks i en politisk kontext.
Att extremism, extremist och liknande inte är förtalsgrundande i sig, och varför de inte är det, framgår dessutom uttryckligen av de frikännande domarna mot Ann-Sofie Hermansson från hovrätten för Västra Sverige och Göteborgs tingsrätt. Men de och tidigare liknande domar beaktas inte av tingsrätten.
Tingsätten redovisar inte ens vad politikern avser med ordet islamistisk – eller vad tingsrätten anser att det betyder. Någon bevisning verkar inte ha åberopats för det.
Eftersom islamism anses vara synonymt med politisk islam, en idé om att samhället kulturellt och religiöst ska byggas kring islam, har det funnits skäl att förvänta sig att tingsrätten skulle ha förklarat varför någon som påstås ansluta sig till den idén skulle anses vara utpekad som klandervärd eller utsatt för andras missaktning.
En tillkommande omständighet, som tingsrätten också förbigår, är att uppgifterna enligt åtalet inte är att företagsledaren skulle ägna sig åt islamistisk extremism, utan endast att han är en person med kopplingar till islamistisk extremism.
Det är i den del som gäller kopplingar till islamistisk extremism som tingsrätten låter förstå att det som framkommit talar för att ”påståendena [om sådana kopplingar] saknat egentlig grund”.
Tingsrättens skrivning kan möjligen till viss del förklaras av att utredningen i målet inte har varit tillräckligt tydlig. Men för den som följer samhällsdebatten är flera förhållanden om företagsledaren och dennes företagsgrupp allmänt kända och omdiskuterade.
För ett antal år sedan tog Magnus Olssons företagsgrupp Ströms Slott över förskolan Lär & Leks lokaler och personal i Angered i Göteborg. Övertagandet föranleddes av att Lär & Lek hade tvingats stänga på grund av kopplingar till våldsbejakande extremism.
I ledningen för skolan fanns bland andra Abdel Nasser El Nadi. Han var tidigare ägare och företrädare för Vetenskapsskolan i Göteborg. Efter att regeringen, Migrationsverket, Säkerhetspolisen och Migrationsöverdomstolen bedömt att El Nadi skulle utvisas på grund av att han var ett säkerhetshot lämnade han självmant Sverige.
Säkerhetspolisen var inblandad vid stängningen av både Vetenskapsskolan och förskolan Lär & Lek.
Tingsrätten borde vid en straffrättslig bedömning, men också i övrigt, ha frågat sig om inte redan de omständigheterna innebär att Magnus Olsson och företagsgruppen därmed har kopplingar till islamistisk extremism.
Om det inte är tillräckligt för att finna ordet kopplingar motiverat skulle tingsrätten ha kunnat fundera över varför Magnus Olssons företagsgrupp Ströms Slott förekommer i Försvarshögsolans rapport Salafism och salafistisk jihadism 2.0, Påverkan mot och utmaningar för det svenska demokratiska samhället.
I rapporten beskrivs Ströms Slott på följande sätt:
”En av de verksamheter som beskrivs som problematisk är den dagbarnvård som bedrivs i de lokaler som tidigare användes av förskolan Lär & Lek. Denna verksamhet bedrivs för närvarande av företaget Ströms Slott. I samband med att företaget inledde sin verksamhet inkom larm till kommunen om att problemen som tidigare fanns inom Lär & Lek till viss del kvarstod. Det framkom exempelvis uppgifter om att fyra av de anställda dagmammorna tidigare hade arbetat på Lär & Lek, samt att flera av de anställda hade kopplingar till de individer som tidigare drev förskolan. Vidare framkom uppgifter om att flera anställda hade kopplingar till våldsbejakande extremism. En intervjuad beskriver det som att Lär & Lek “uppstod i ny skepnad”, men att verksamheten fortfarande har samma agenda och innehåll. Under intervjuerna framkommer även uppgifter som gör gällande att en tongivande individ från den stängda förskolan gjorde hembesök hos vissa familjer och “beordrade” dem att placera sina barn på den nyöppnade dagbarnvården. Det beskrivs även att bedömningen är att vissa familjer inte vågade göra annat än att följa uppmaningen. Liknande uppgifter har även förekommit i mediala granskningar.”
Det borde vara självklart, för tingsrätten och för envar, att den som omskrivs i Försvarshögskolans rapport om salafism, och som blir det av de skäl som rapporten anger, har kopplingar till islamistisk extremism.
Om det inte skulle räcka har allmänheten, och inte minst den som döms för brott för att ha använt uttrycket, skäl att förvänta sig en förklaring till det.
Rektor för den islamistkopplade Vetenskapsskolan (senare namnändrad till Safirskolan) var Sven-Erik Berg. Sven-Erik Berg förekom vid upprepade tillfällen i media efter uppgifter om att Vetenskapsskolan anställde IS-terrorister.
Vetenskapsskolans tidigare rektor Sven-Erik Berg är skolchef i Magnus Olssons företagsgrupp Ströms Slott.
Tingsrättens dom innebär att den som använder en skolchef som varit rektor för en skola som anställt IS-terrorister, och som stängts efter insatser från Säkerhetspolisen efter att ägaren bedömts vara ett hot mot rikets säkerhet, inte får beskrivas som någon som har kopplingar till islamistisk extremism.
Doku har under åren kontaktats av personer med utländsk bakgrund som berättat om den oro som de upplevde med Lär & Leks verksamhet efter att Ströms Slott hade tagit över den. De har förklarat, på samma sätt som framgår av Försvarshögskolans rapport, att personer med koppling till Lär & Lek sökt upp föräldrar i utsatta områden och ”uppmanat” dem att skriva in sig i verksamheten. Uppmaningen upplevdes som ett direkt hot, inte minst eftersom en eller flera av dem hade kopplingar till personer som stridit för Islamiska staten i Syrien.
Tvärtemot vad tingsrätten skriver är det sammanfattningsvis svårt att föreställa sig en företagsgrupp som på ett mer tydligt sätt har kopplingar till islamistisk extremism än Magnus Olssons företagsgrupp Ströms Slott. Vad de kopplingarna i detalj består av, utöver de nu redovisade uppgifterna, är en annan sak.
Tingsrättens dom är oklar och svag och framför allt olycklig för svensk yttrandefrihet.
Sofie Löwenmark och Lars Jonson
Enligt uppgifter i media har den dömde mannen efter domen lämnat både politiken och hemstaden.