De uppmärksammade reaktionerna mot koranbränningarna har lett till en omfattande kampanj om att bygga nya moskéer i Sverige.
Kampanjen har pågått sedan våren 2023 och syftar till att bygga en moské i alla svenska städer. Målet uppges vara att uppföra en ny moské varje månad. Några av de städer som hittills varit aktuella är Helsingborg, Norrköping, Nybro, Ljungby och Oskarshamn. För närvarande pågår en insamling till Luleå. Kampanjen bedrivs på arabiska, och muslimer i Sverige och utomlands uppmanas att bidra till finansiering och uppförande av moskéerna.
Av inlägg på sociala medier framgår att koranbränningarna, och reaktionerna på dem, fungerar som en motor för kampanjen. Ett motto som upprepas som skäl för donationer är att varje bränt exemplar av koranen ska besvaras med en nybyggd moské. På filmklipp syns unga killar och män svara på det med ropen Allahu Akbar.
Kampanjen startade genom en muslimsk influencer på sociala medier och den understöds av ett mycket stort antal föreningar och moskéer. Den svenske konvertiten Abdullah As-Sueidi driver på och deltar aktivt i den genom föreläsningar och uppmaningar på de lokala orterna. Han är utbildad vid Medinauniversitetet i Saudiarabien och har vid upprepade tillfällen predikat vid den salafistiska Bellevuemoskén i Göteborg.
En moské i varje stad, var ett av de önskemål som den tidigare centerpartisten Mahmoud Aldebe framförde redan 2006 i sitt öppna brev till samtliga riksdagspartier. Han är en av dem som delar och sprider information om kampanjen på sociala medier.
Den stora andel muslimer som numera bor i Sverige är i sig ett skäl och en förklaring till att det byggs fler moskéer. Behovet av moskéer har helt enkelt ökat. Samtidigt går det inte att blunda för de problem med t.ex. radikalisering som ett antal moskéer har bidragit till under åren. De försvåras av att staten saknar kontroll över moskéernas inriktning och vem som finansierar och leder verksamheterna. När den tidigare salafistiske predikanten Anas Khalifa lämnade rörelsen sa han att ”salafister och deras idéer finns i alla moskéer i Sverige”.
Trots moskékampanjens omfattning och att en del företrädare för den är uttalade salafister har inte någon politiker uttalat sig om den. Det har inte heller förekommit vare sig någon debatt, politisk behandling eller diskussion om kampanjen i media eller annars. Kommun- och rikspolitiker från hela den politiska kartan som nu är tysta har tidigare i flera olika sammanhang kritiserat moskéer med salafistisk inriktning.
Bortsett från den risk som kan finnas med oklarheten om de planerade moskéernas inriktning visar också en hastig genomgång av det som under de senaste 20 åren har skrivits om nya moskébyggen i Sverige att det inte heller i övrigt är en okomplicerad fråga. Tvärtom har det i flera sammanhang beskrivits som en källa till motsättningar och oroligheter.
I en riksdagsmotion 2005 sa dåvarande riksdagsledamoten och senare integrationsministern Erik Ullenhag att ”vid praktiskt taget alla ärenden som rör moskébyggen försöker högerextremister stoppa markanvisningar och byggen genom demonstrationer och kampanjer”.
Fackförbundet ST:s tidskrift publicerade 2007 en gästkrönika av Expos chefredaktör Daniel Poohl. Han redogjorde för att 35% av svenskarna var negativt inställda till byggen av moskéer enligt integrationsverkets dåvarande Integrationsbarometer för 2005.
När Integrationsverket genomförde motsvarande undersökning ett år tidigare var drygt 37 procent negativa till moskébyggen, dvs. en något lägre men i allt väsentligt lika stor andel som Daniel Poohl redovisade. När frågan i stället gällde moskébyggen i ens eget bostadsområde var drygt 42 procent negativa.
Enligt ST-krönikan hade Ekoredaktionen samma år visat att fyra av tio muslimska föreningar kände sig hotade, och bara en månad innan texten skrevs hade två molotovcocktails kastats mot en moskélokal i centrala Vimmerby.
”Det är ett faktum. Svenska muslimer känner sig utsatta och anti-muslimska idéer har slagit rot hos delar av den svenska befolkningen. Det finns med andra ord anledning att prata om islamofobin i det svenska samhället. Trots detta är det förvånansvärt tyst om problemet”, skrev Daniel Poohl.
Sverige Radios Människor och Tro berättade på samma tema 2013 om det motstånd som väcks vid nya moskébyggen: ”Bara under det senaste året har röster höjts mot planerade moskéer på elva orter runt om i landet, däribland i Uppsala”.
Efter att Islamiska samarbetsrådet 2014 i studien Säkerhet och krisberedskap i Sveriges moskéer gjort gällande att en stor del av landets moskéer och bönelokaler är föremål för hatbrott och skadegörelse, och moskébesökare och moskéer blivit skadade, hotade och utsatta för klotter, skändning, vandalisering och attacker i form av skjutningar och bränder, avsatte dåvarande Nämnden för statligt stöd till trossamfund tre miljoner kronor till säkerhetshöjande åtgärder i moskébyggen.
Frågan om vad moskékampanjen kan komma att innebära för Sverige på kort och lång sikt behöver diskuteras av politiken och media inte minst eftersom moskéernas inriktning har stor betydelse för t.ex. risker för radikalisering. Att frågan är svår och känslig får inte hindra den diskussionen.
Sverige riskerar annars att med öppna ögon hamna i en situation med ökade motsättningar på religiös grund.
SOFIE LÖWENMARK OCH LARS JONSON
Hur ska man finansiera en journalistisk nischsajt som granskar demokratiskadlig islamism?
Vi har som många andra försökt att lösa tre frågor: vi vill att nyheterna ska vara tillgängliga för alla, vi behöver intäkter för att överleva och vi vill inte ständigt be er om stöd och pengar.
Därför har vi landat i en möjligen udda konstruktion som vi i alla fall vill ge ett försök:
en frivillig prenumerationslösning.
Det kostar 185 kr per år att prenumerera på Dokus nyheter (dvs. drygt 14 kr per månad exkl. mervärdesskatt).
Den som vill stödja oss med mer eller mindre än så får själv knappa in Swishnummer 123 126 05 12 och belopp.