Enligt uppgifter i arabisk media som tidigare varit okända här planerade ledningen för Muslimska brödraskapets egyptiska gren för ett antal år sedan att flytta sitt huvudkontor till Sverige. Några av skälen uppgavs vara att brödraskapet redan hade en stark närvaro här och i övriga skandinaviska länder och att Sverige finansierade rörelsen med betydande belopp varje år. Härifrån skulle ledningen fortsätta arbetet med infiltration ”i islams och mänskliga rättigheters namn” för att väcka sympati från invånarna.
Muslimska brödraskapet och dess koppling till moskéer, muslimska organisationer och individer i Sverige har varit föremål för omfattande diskussioner de senaste åren. Sameh Egyptsons uppmärksammade avhandling om brödraskapet och Islamiska förbundet har följts av debatter, kritik och anmälningar.
Muslimska brödraskapets existens i Sverige ifrågasätts regelmässigt av både aktiva muslimer och muslimska organisationer och av andra som understödjer rörelsens ideologi. De säger att Muslimska brödraskapet, organisatoriskt, inte finns i Sverige och att påståendet om det är en myt grundad i islamfientlighet.
Så sent som i förra veckan ställde journalisten Martin Wicklin frågor om brödraskapet och Sverige under Söndagsintervjun med Stockholmsmoskéns ordförande Mahmoud Khalfi. Mahmoud Khalfi svarade på samma sätt som de flesta andra, att han delar och är inspirerad av brödraskapets ideologi, som han anser är balanserad, men att det inte finns något formellt organisatoriskt samband.
Den uppmärksammade MSB-studien Muslimska Brödraskapet i Sverige
I februari 2017 publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap förstudien Muslimska Brödraskapet i Sverige av fil. dr. Magnus Norell, docent Aje Carlbom och den f.d. brödraskapetmedlemmen fil.kand. Pierre Durrani.
MSB förklarade att studien var del i en längre kunskapsuppbyggnad inom myndigheten för att följa skeenden och omvärldshändelser som riskerar att hota grundläggande samhällsvärden.
I sammanfattningen beskrev författarna Muslimska brödraskapets politisk-religiösa arbete som något som var inbyggt i en modell som politiker och andra hade svårt att stå emot eftersom den gjorde anspråk på att vara integrationsarbete. Svårigheten att tala om det förstärktes, menade de, av rädslan för att bli kallad islamofob och rasist. Brödraskapets aktivister och strävan efter enklavisering ansågs vara ett långsiktigt problem för social sammanhållning och integration och en grogrund för en framtida kamp om vilka grundläggande normer som ska gälla för svenska medborgare.
Rapporten uppmärksammades stort i media och den fick skarp kritik av både aktivister och ett stort antal forskare, t.ex. Mattias Gardell vid CEMFOR i Uppsala. De menade sammanfattningsvis att studiens uppgifter om att Muslimska brödraskapet var etablerat i Sverige, och att rörelsen skulle vara företrädd av de organisationer och personer som namngavs i förstudien, var fel i sak och därtill obestyrkta.
Kritiken mot rapporten tog sig flera uttryck. En företrädare för det muslimska studieförbundet Ibn Rushd, som också var aktiv inom Socialdemokrater för tro och solidaritet, bekräftade i handling en av förstudiens slutsatser, om individers rädsla för att yttra sig med hänsyn till äventyrade karriärer, genom att försöka förbjuda en av författarna, Magnus Norell, att hålla en föreläsning efter att studien publicerats.
Ett år senare genomförde docent Aje Carlbom den uppföljande studien Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext.
Avslöjande i arabisk media om Muslimska brödraskapets planer för Sverige
Doku kan nu avslöja tidigare okända uppgifter från arabiskspråkig media som sätter förstudien Muslimska Brödraskapet i Sverige och kritiken av den i ett annat ljus.
I början av mars 2017 avslöjade nämligen den arabiskspråkiga nyhetssajten Elaph att Muslimska brödraskapets egyptiska ledning 2015 planerade att flytta sin verksamhet till Sverige. Vid tidpunkten fanns ledningen i Storbritannien.
Elaph beskrev i artikeln att avslöjandet kom från flera källor. En av dem förklarade att Sverige och de skandinaviska länderna sågs som säkra alternativ efter att USA hade tänkt följa de länder i Mellanöstern som redan hade terrorklassat rörelsen. I förhållande till den svenska statsledningen och de politiska partierna skulle planen presenteras i ord av ”mänskliga rättigheter och demokrati”.
En forskare som uttalade sig om planerna berättade att Jamal Heshmat, en av brödraskapets ledare tillika medlem i dess Shura Council, hade tilldelats ansvaret att sköta förbindelserna med Skandinavien. Jamal Heshmat besökte därför Norge och Sverige tillsammans med en delegation i mitten av 2015 och sammanträffade med politiker och tjänstemän. På en av sina egna plattformar skulle Jamal Heshmat ha beskrivit besöket som ”framgångar och landvinningar” – den uppgiften verkar numera vara borttagen.
Elaph stämde av uppgiften om Muslimska brödraskapets planerade ledningsflytt till Sverige med flera personer. En var den tidigare grundaren av den al-Qaidaanknutna egyptiska gruppen Islamic Jihad, Sheikh Nabil Naim, som numera engageras av media som specialist på islamistisk verksamhet. Sheikh Nabil Naim sa om flytten till Sverige att det är känt att brödraskapet och salafister redan har en mycket stark närvaro i Sverige och övriga skandinaviska länder och att brödraskapet tar emot miljontals dollar från dem. Strategin är, sa han. att försöka väcka sympati hos invånarna för att infiltrera länderna i islams och mänskliga rättigheters namn.
Ett par veckor senare följde den jordanska nyhetskanalen Ammon News upp Elaphs avslöjande med egna källor. Enligt en av dem skulle brödraskapets ledning vid sin flytt till Sverige förlita sig på flera brödraskapsorganisationer som redan var etablerade här, bland andra Islamiska förbundet, Förenade islamiska föreningar i Sverige, Det bosniska muslimska samfundet, Islamic Center i Malmö och stora utbildningsinstitutioner för muslimer i Sverige.
Ammon News berättade också att flytten till Sverige var en del i ett löfte som den dåvarande generalsekreteraren för det egyptiska brödraskapet, Ibrahim Munir (numera avliden), hade lämnat till den brittiska underrättelsetjänsten. Skälet till det ska liksom i USA ha varit den då pågående diskussionen om att förklara brödraskapet som en terroristorganisation.
Den egyptiska mediekanalen Vetogate återkopplade ett år senare till nyheten och förklarade att det egyptiska brödraskapets ledares syn på Sverige som det lämpligaste landet inte endast hade sin grund i de redan etablerade organisationerna och verksamheterna. För brödraskapet och dess medlemmar var det också viktigt att få del av Sveriges frikostiga skydd för asylsökande.
Doku har utan att lyckas försökt få kontakt med Jamal Heshmat och flera av de personer som uttalar sig i artiklarna.
SOFIE LÖWENMARK OCH LARS JONSON
Hur ska man finansiera en journalistisk nischsajt som granskar demokratiskadlig islamism?
Vi har som många andra försökt att lösa tre frågor: vi vill att nyheterna ska vara tillgängliga för alla, vi behöver intäkter för att överleva och vi vill inte ständigt be er om stöd och pengar.
Därför har vi landat i en möjligen udda konstruktion som vi i alla fall vill ge ett försök:
en frivillig prenumerationslösning.
Det kostar 185 kr per år att prenumerera på Dokus nyheter (dvs. drygt 14 kr per månad exkl. mervärdesskatt).