Hat och förakt är en förutsättning för ideologin

Det kommer alltid finnas tillräckligt många människor i världen som hellre förklarar sina tillkortakommanden med att det är någon annans fel, skriver Eli Göndör.

Om det inte finns någon att hata eller förakta och därför döda, blir den salafijihadistiska ideologin meningslös. Varje människa fylld av hat och frustration mot sin omgivning är därmed en potentiell rekryt. Och sådana människor saknas det inte i världen, skriver Eli Göndör i en analys.

Niklas Orrenius reportage i Dagens Nyheter den 22 mars, om den bestialiska ondska som den yazidiska kvinnan Jamila utsatts för efter att hon sålts som slav till IS-mördare för 200 dollar, är skakande. Men de som misshandlat och våldtagit henne och andra anser att deras beteende är legitimt och moraliskt försvarbart.  

Trots att IS kan anses vara besegrat rent fysiskt, lever idén kvar och förs vidare. Även om Europas storstäder är ett mål för terrorister är det framför allt förutom yazider även andra minoriteter som shiamuslimer och alla sunnimuslimer som inte anknyter till ideologin, som drabbas av denna bottenlösa ondska och det godtyckliga våldet.

Det är visserligen inte mer än en liten minoritet muslimer som följer mördarsektens ideologi. Men det är tillräckligt många för att cirka 300 skulle lämna Sverige och anknyta till IS. Och om bara två procent av världens 1, 8 miljarder muslimer sympatiserar med idén så blir det trots allt många människor.   

En av frågorna som infinner sig är varför någon skulle vara intresserad av att anknyta till en ideologi som bevisligen inte lett till annat än katastrof både för dem som följer den och för deras offer?

En av de senaste dokumentationerna över hur ideologin lever kvar och hur de som tar till sig ideologin tänker är David Thomsons senaste bok The returned; they left to wage jihad, now they are back (2018). Thomson, som är journalist, har under många år intervjuat ideologins anhängare. Fortsättningsvis kommer jag kalla anhängarna för salafijihadister, eftersom våldet och uppfattningen om att de lever så nära det historiskt autentiska islam som det bara är möjligt är så centrala delar av ideologin.

Varför någon skulle vara intresserad av att anknyta till en ideologi som bevisligen inte lett till annat än katastrof både för dem som följer den och för deras offer?

På en punkt tillkommer något som inte är helt nytt men ändå ytterst relevant för förståelsen av fenomenet och de olika idéer om avradikaliseringsprogram som diskuteras. Zubeir, som är en av Thomsons respondenter och tidigare IS-anhängare, är mycket kritisk till program och idéer som erbjuder en annan tolkning av islam. Anledningen till att människor anknyter till den salafijihadistiska idén är enligt Zubeir nämligen att de föraktar de samhällen de lever i. Redan innan de tar steget in i denna våldsideologi är de mot ”systemet” och fullt upptagna av konspirationsteorier. Ideologin knådar in deras hat i en moralisk berättelse som gör den legitim. Genom att anknyta till rörelsen förflyttar de sig dessutom till att av vissa upplevas som utvalda och renläriga vilket också leder till att alla som inte tillhör gemenskapen anses vara otrogna och fiender.  

Zubeir menar att det är i föraktet mot alla andra och mot de länder de lever i som allting börjar. Alltså är det också mot det föraktet insatserna måste riktas. Zubeirs gör sin analys med djup insikt om hur väl ideologin passar just den som vill hitta legitimitet och moraliskt stöd för sitt hat.

I webarkivet The Conflict Archives http://theconflictarchives.com/, som samlar nyheter och djupanalyser av konflikter i världen, publicerades den 2 mars ett utdrag ur Usama Bin Ladens ideologiska mentor och andreman Ayman al-Zawahiris (1951–?) senaste 45 minuter långa videosändning. Zawahiri tog över ledarskapet för al-Qaida efter Usama Bin Laden under våren 2011. Sedan dess har han följt Bin Ladens vana att då och då publicera en video med ideologiskt budskap.   

I videon, med rubriken Vägen till frälsning, förklarar Zawahiri varför de salafijihadistiska grupperingarna hittills inte uppnått sina mål och hur de bör agera för att lyckas bättre i framtiden. Det är framför allt tre koncept som enligt Zawahiri måste efterföljas bättre:

  • Det första är Al-wala’ wa-l-bara’, som förenklat betyder lojalitet och förkastelse eller avståndstagande. Idén är bland annat tagen ur Koranen 3:28 där Gud uppmanar de troende till att inte ha förnekare bland sig, vara lojal med dem som har den sanna tron och förkasta dem som tror fel.
  • Det andra är hakimiya, vilket innebär att upprätthålla Guds ordning över sin skapelse. Idén uttolkas bland annat ur Koranen 12:40 som uppmanar till att inte dyrka andra Gudar än den enda Guden.
  • Slutligen jihad, som i detta sammanhang inte förstås som något annat än väpnad kamp.

Enligt utskriften från talet förkastar Zawahiri det demokratiska systemet eftersom makten enligt honom ska utgå från Gud för att uppnå hakimiya och således inte från folket. Som exempel på misslyckande lyfter han fram Muslimska Brödraskapets (MB) valseger 2012 och den egyptiska arméns kupp ett år senare. För Zawahiri bevisar händelseförloppet att fredliga förhandlingar och samarbete med de han kallar för otrogna, alltid leder till att muslimer besegras. I förlängningen innebär exemplet också att en anklagelse riktas mot MB för att förråda den enda sanna och rätta vägen som enligt Zawahiri är våld.

Alla arabiska regimer och muslimer som på något sätt samarbetar med väst sviker enligt Zawahiri den muslimska gemenskapen och bryter mot principen Al-wala’ wa-l-bara, vilket i förlängningen leder tillatt hakimiya inte uppnås. Redan på 1980-talet publicerade al-Zawahiri skriften Sixty Years of the Muslim Brothers’ Bitter Harvest där han gick till angrepp mot Muslimska Brödraskapets misslyckande. Enligt al-Zawahiri har MB offrat jihad för bekvämlighetens skull och istället ingått korrupta överenskommelser med maktfullkomliga arabiska regimer. I Zawahiris tal välkomnas således alla som accepterar hans tolkning av vad som är rätt och fel vilket samtidigt innebär att alla andra döms ut som avfällingar och legitima mål för det godtyckliga våldet.

Den inre kretsen skyddas mot vad den anser vara yttre hot och irrläror samtidigt som vad som pekas ut som den enda sanningen sprids även till andra.

I sin detaljerade bok Salafi-Jihadism; The History of an Idea (2016) beskriver Shiraz Maher hur den salafijihadistiska idén är uppbyggd just för att skilja på vad som anses vara rättrogna muslimer och andra, vilket återigen tydliggör hur idén passar dem som i en liten grupp vill isolera sig och med en känsla av utvaldhet odla sitt hat mot alla andra. Maher har tidigare i livet varit aktiv i den icke-våldsutövande men uttalat demokrati- och västfientliga rörelsen Hizbut Tahrir, som han lämnade efter terrordådet i London 2005. När detta skrivs leder han forskningen kring eskatologiska frälsningsideologier vid Centre for the Study of Radicalisation vid King’s College i London.

Maher lyfter fram inte mer än fem begrepp eller idéer som han menar att hela den salafijihadistiska rörelsen är byggd på. Tre av dem, Al-wala’ wa-l-bara’, hakimiya och jihad, har nämnts ovan. Till dessa läggs Takfir som innebär att de som anses vara avfällingar döms och exkommuniceras eller mördas. Och slutligen Tawhid som hänvisar till Koranen 112 och är en deklaration om att Gud är en och den enda Guden.

Enligt Maher fyller dessa begrepp två grundläggande behov: skydd och mission. Den inre kretsen skyddas mot vad den anser vara yttre hot och irrläror samtidigt som vad som pekas ut som den enda sanningen sprids även till andra. Vidare förklarar Maher hur al-wala’ wa-l-bara’ sätter gränsen för lojalitet och svek, medan takfir definierar islam som en enad gemenskap mot alla andra. Samtidigt skyddas gemenskapen från vad som anses vara förrädiska försök till att korrumpera den inifrån.

Tawhid och hakimiyya definierar eller förklarar hur den legitima auktoriteten ska utformas och vem som ska kunna dra nytta av den. Slutligen beskrivs jihad som metoden för hur det hela ska genomföras.

Maher visar dels hur dessa begrepp över tid fyllts med varierande innehåll. Dels hur just den snäva, kompromisslösa och enkla tolkningen som definierar ett ”vi” mot en fiende, ger salafijihadismen kraft. Det blir enligt Maher ett budskap som många mycket lätt kan identifiera sig med och känna sig trygga i. När den egna gruppens profil är skarp och tydlig och hatet paketeras i religiösa termer blir fienden inte bara lätt att identifiera. Våldet blir också ur det perspektivet en moralisk handling.

Ideologins grundförutsättningar tydliggör inte bara varför salafijiahdister anser att det skulle vara moraliskt legitimt att plåga yazider och andra som inte valt vad som enligt dem är den enda rätta vägen. Zubeirs analys, om hur föraktet och hatet är grundförutsättning för ideologins överlevnad, framstår också som klarsynt. Ty om al-wala’ wa-l-bara’ inte fylls med ett ideologiskt förakt mot oliktänkande, minoriteter, väst och andra, om det inte finns någon att hata eller förakta och därför döda, blir ideologin meningslös. Varje människa fylld av hat och frustration mot sin omgivning är därmed en potentiell rekryt. Och sådana människor saknas det inte i världen.  

ELI GÖNDÖR

Eli Göndör är senior fellow på Timbro, och även verksam vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Han har en fil. dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han är aktuell med bland annat boken I Guds namn – Om våld och politik i islam (Fri tanke).

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.