Varje gång vi flyttar fokus vinner extremisterna

Med anledning av den bestialiska halshuggningen i Paris av läraren Samuel Paty intervjuades Frankrikes ambassadör i SVT:s Agenda i söndags. Ambassadören satte då fingret på något mycket viktigt: extremisternas försök att ständigt flytta fokus från terrorhandlingar till att ”muslimerna” alltid är offer för diverse kränkningar och angrepp.

I det konkreta fallet hade Samuel Paty i undervisande syfte om yttrandefrihet visat karikatyrer av profeten Muhammed för de elever som ville.

Det falska påståendet att väst bedriver en sorts krig mot världens alla muslimer, ett ”krig” som även innefattar nidbilder av profeten Muhammed, brukar används flitigt av terrorister och radikala predikanter för att legitimera våldshandlingar, som den mot Samuel Paty, eller för att locka unga människor in i extremisternas mörka värld.

Vi minns till exempel hur Taimour Abdulwahab för tio år sedan försökte spränga julhandlande människor på Drottninggatan i Stockholm under förevändning att Sverige enligt honom bedrev ett ”krig mot islam” genom att bland annat tillåta konstnären Lars Vilks karikatyrteckning av profeten Muhammed.

Här i Sverige har vi också predikanter som flitigt försöker polarisera samhället och slå i unga muslimer att de är och ska känna sig kränkta och förnedrade av resten av världen. Salafisten Anas Khalifa sa till exempel under en inspelad föreläsning i Halmstad för några år sedan att ”den muslimska nationen” är den mest förnedrade i världen och att barnen och ungdomarna i lokalen i Halmstad är en del av den här nationen, vare sig de vill det eller inte, och att detta måste kännas i deras hjärtan.

De islamistiska extremisterna anser sig alltid representera världens samtliga 1,6 miljarder muslimer.

Föreställningen om ett ”krig mot islam” passar rekryterarna som hand i handske.

En grundläggande komponent i radikalisering till extremism är en upplevd orättvisa eller kränkning, för individen personligen eller för en grupp som individen identifierar sig med. Föreställningen om ett ”krig mot islam” passar rekryterarna som hand i handske.

Precis som den franske ambassadören påpekade i intervjun i Agenda så ska vi akta oss noga för att gå i islamisternas fälla: att i stället för att diskutera terrorhandlingarna flytta fokus till terroroffrens påstådda skuld och på så sätt hjälpa islamisterna att bygga illusionen av ett muslimskt kollektiv som ständigt attackeras och systematiskt förnedras av väst. 

Varje gång en sådan förflyttning av samtalet sker är en seger för extremisterna, som ser våld som den enda lösningen på de påstådda angreppen. Istället måste vi genomskåda deras propaganda.

I Sverige har vi ofta varit dåliga på detta. Jag tänker framförallt på många av de reaktioner som varit på den fruktansvärda situation som konstnären Lars Vilks befinner sig i sedan han för över tio år sedan ritade sin blyertsbild av profeten Muhammed som en rondellhund.

Vi har precis som i Frankrike grundläggande principer om yttrandefrihet, men många har de journalister och debattörer varit som genom åren hånat Vilks och menat att han egentligen får skylla sig själv för att han sitter där han sitter, eftersom han enligt dem har förnedrat muslimerna.

MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare för doku.nu

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.