En journalist vid Sveriges Radios Ekoredaktion som återkommande har granskat fallen med de islamister som ska utvisas på grund av säkerhetshot inledde en privat relation med en av dem, Gävleimamen Abu Raads son, Raad Al-Duhan. Han är numera även skriven hos journalistens mamma. – Så fort jag fick reda på att redaktionens integritet kunde ifrågasättas agerade jag, säger Ekochefen Klas Wolf-Watz till Doku.
Under 2019 togs sex personer i förvar med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll. Efter överklaganden beslutade regeringen att utvisa samtliga sex. Migrationsverket, Säkerhetspolisen, Migrationsöverdomstolen och regeringen ansåg att de utgör hot mot rikets säkerhet. En av dem var Gävleimamen Riyad Abdulkarim Jassim (Abo Raad). En annan var hans son, Raad Riyad Abdulkarim Al-Duhan (Raad Al-Duhan). Båda är irakiska medborgare som har förvägrats svenskt medborgarskap.
Efter regeringens beslut har en av de sex, Vetenskapsskolans förre ägare, Abdel Nasser El Nadi, självmant lämnat Sverige. Övriga fem är tills vidare kvar på grund av verkställighetshinder och är underkastade anmälningsplikt hos polisen.
Under hösten 2019 publicerade Ekot vid Sveriges Radio ett drygt femtontal reportage om handläggningen av ärendena enligt lagen. Inslagen gjordes huvudsakligen av en och samma journalist. Reportagen bestod i allt väsentligt av kritik mot Säkerhetspolisen och övriga myndigheter och mot bristande transparens i tillämpningen av lagen.
Nu kan Doku avslöja att reportern inledde en relation med Raad Al-Duhan, vilket i höstas fick ledningen för Ekot att agera.
I samband med journalistens reportage i december 2019 redovisade hon hemligstämplade delar ur Migrationsöverdomstolens yttrande till regeringen i ett av ärendena, det som gällde Raad Al-Duhan. Hon genomförde samtidigt en intervju med honom och berättade att hon hade pratat med ett femtontal ungdomar som hade tränat i hans verksamhet. Ytterligare ett inslag som publicerades i anslutning till den längre intervjun fokuserade just på Raad Al-Duhans ärende.
Flera journalister berömde hennes intervju, andra kritiserade den. Kritikerna menade att hon lät Raad Al-Duhan ge en felaktig bild av det som läggs honom till last och att hans delaktighet i den islamistiska miljön förringades. En av dem var terroristforskaren Magnus Ranstorp som skrev att intervjun inte stärker känslan av opartiskhet.
Samtidigt benämnde journalisten på Twitter de sex islamister som ska utvisas som personer kopplade till det ”muslimska civilsamhället” och hon kallade de handlingar som hade legat till grund för Säkerhetspolisens, Migrationsverkets och regeringens bedömningar för ”påstådd” verksamhet i Sverige.
Journalisten bemötte sammanfattningsvis kritiken mot hennes inslag med att hon endast granskade handläggningen av ärendena och att hon inte kände till de närmare omständigheterna i något av fallen.
I mitten av februari 2020, två månader efter journalistens intervju med Raad Al-Duhan i Ekot, skickades ett brev till justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Mikael Damberg. Skribenten framställde sig som en privatperson som hade lyssnat på journalistens reportage i Ekot. Hon var bekymrad över den rättsosäkerhet som präglade handläggningen och tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll. Hon nämnde särskilt Raad Al-Duhans ärende i inledningen och menade att:
”När jag hör reportagen från Ekot om hur vi i Sverige i praktiken hanterar dessa personer så är det svårt att värja sig från tanken att vi faktiskt försöker göra deras liv så uselt och svårt vi bara kan och under så lång tid vi kan. För mig står det för en människosyn jag inte kan förlika mig med och som jag aldrig trodde mig behöva möta i det land där jag är född och uppvuxen, och för den delen inte heller i det parti som jag mer eller mindre föddes in i, genom mina föräldrars engagemang i ”rörelsen”.”
Brevskrivaren är journalistens mamma.
Mamman, som enligt uppgifter på nätet varit anställd vid polismyndigheten, uppträder numera dessutom som ombud för Raad Al-Duhan i en rättegång där han överklagat ett beslut om bidrag enligt socialtjänstlagen. Mamman har också lämnat in en anmälan till Justitieombudsmannen efter att hon blivit missnöjd med Säkerhetspolisens svar på en fråga om anmälningsplikt för utvisningshotade under tider med Coronaviruset.
Doku har fått besked från Justitiedepartementet om att även journalistens mammas man har skrivit motsvarande brev.
Den 28 augusti 2020, ett drygt halvår efter mammans brev, ansökte Raad Al-Duhan om ändring av sin folkbokföringsadress från Gävle till Stockholm. Han skrev sig på en exklusiv lägenhetsadress i södra Stockholm.
På den adressen är journalistens mamma skriven och bosatt med sin man.
Doku fick för en tid sedan information om att Raad Al-Duhan inte bor hos journalistens mamma, trots att han numera alltså är folkbokförd där. I stället ska han bo hos journalisten.
Journalisten och mamman har olika efternamn och bara den som antingen känner till det eller som begär ut en släktutredning från Skatteverket kan se att de är släkt. Doku har vidtagit åtgärder för att kontrollera om uppgifterna att Raad Al-Duhan bor hos journalisten stämmer, och kan bekräfta att de bodde i journalistens lägenhet så sent som i slutet av förra veckan. Det gjorde också Raad Al-Duhans minderåriga barn.
Raad Al-Duhan har därutöver registrerat en boxadress i närheten av journalistens bostad. Postboxarna på den och andra adresser har tidigare varit föremål för granskning av media, som rapporterat att de används av grovt kriminella och att det är känt av både polisen och Ekobrottsmyndigheten.
Sveriges Radio
Journalisten har under 2020 fortsatt att intressera sig för utlänningsärendena. Från mars till och med juli 2020 skrev hon flera texter för Ekot, bland andra en när Gävleimamen Abo Raad och sonen Raad Al-Duhan hade åtalats för att ha misskött sin anmälningskyldighet. När Ekot och journalisten twittrade ut nyheten nämndes inte Raad Al-Duhan utan endast hans pappa och då på följande sätt:
”Känd imam åtalas – anmälde sig för tidigt”.
I en uppföljande tweet skrev hon:
”De är faktiskt inte ens terrorstämplade, utan stämplade som det lite mer luddiga ’säkerhetshot’”.
Journalistens reportage om lagen om särskild utlänningskontroll ligger kvar på Sveriges Radios hemsida. Det gör också hennes intervju med Raad Al-Duhan.
Hemsidan innehåller inte någon upplysning om att journalisten som har gjort inslagen har en relation med Raad Al-Duhan och att de bor tillsammans. Inte heller får läsare och lyssnare veta att Raad Al-Duhan är folkbokförd hos journalistens mamma och man eller att de två har engagerat sig i hans sak genom att tillskriva regeringen.
Doku vet inte hur länge journalistens och Raad Al-Duhans relation har pågått. Det är därför oklart om den pågick redan när journalisten gjorde sitt reportage och när hon intervjuade Raad Al-Duhan i december 2019.
I slutet av juli 2020 medverkar journalisten i egenskap av Ekots granskande reporter i ett inslag i Studio Ett. Inslaget handlar i huvudsak om att Abo Raad stämt staten eftersom han menar att processen som ledde fram till utvisningsbeslutet har brustit i rättssäkerhet.
Det är drygt en månad innan Abo Raads son, Raad Al-Duhan, flyttar till Stockholm och ansöker om att få folkbokföras på journalistens mammas adress.
Journalisten uppger till Doku att hennes och Raad Al-Duhans relation var strikt journalistisk under den tid som hon rapporterade om hans ärende och att Raad Al-Duhan bodde i Gävle så länge hon var kvar vid Sveriges Radio.
Doku har talat med chefen och ansvarige utgivaren för Ekot vid Sveriges Radio, Klas Wolf-Watz. Han uppger att journalisten inte längre arbetar där. Han säger till Doku:
”Så fort jag fick reda på att redaktionens integritet kunde ifrågasättas agerade jag. Det resulterade i att hon slutade på egen begäran i början av oktober 2020.”
På Dokus fråga om Säkerhetspolisen hört av sig till Sveriges Radio säger Klas Wolf-Watz:
”Jag kan inte uttala mig om säkerhetsärenden utan hänvisar till vad jag har sagt.”
Journalistens bild och kontaktuppgifter fanns fortfarande kvar på Sveriges Radios hemsida när Doku under måndagen kontaktade Klas Wolf-Watz. Någon timme senare var uppgifterna borttagna.
Sveriges Radio är ett skyddsobjekt enligt Skyddslagen. Enligt den lagen har vissa områden, anläggningar och andra objekt ett förstärkt skydd mot bland annat sabotage, terroristbrott, spioneri och andra fall där särskilda uppgifter förekommer. Sveriges Radio är i den egenskapen ett objekt som omfattas av Säkerhetspolisens åtgärder, förebyggande och andra.
Raad Al-Duhan
Raad Al-Duhan kommenterade på Facebook så sent som den 30 april Aftonbladet Kulturs text om terroristforskaren Magnus Ranstorp. Han beskrev Magnus Ranstorp som ”parasiten” och ”smutsen” och kallade Säkerhetspolisen för ”ännu smutsigare”:
”Här har vi parasiten som har fått lite för mkt utrymme att yttra sig och kallas för ”expert”. Nu börjar sanningen träda fram om den här smutsen Randtorp (sic!) och det finns de som är lika smutsiga om inte smutsigare Sverige Säkerhetspoliser.”
Ett par timmar senare redigerade han bort några av de grövsta orden.
Raad Al-Duhan har på samma plattform tidigare uttryckt att media är den största terroristen och orsaken till terrorism:
”Största terroristen idag är Media! Media är orsaken till all (sic!) hat och terrorismen vi ser idag! Vi har folk som gör allt för att sälja! Resultat blir det vi ser idag! Att Guds-hus inte längre är säkra och i Europa som säger sig vara demokratisk och för allas rätt betyder bara en sak. Hopplöst Jag är absolut inte förvånad det har alltid varit en tids fråga.”
Den sortens uttalanden och uppfattningar har Raad Al-Duhan även omsatt i handling. Han är dömd för att ha dödshotat Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör, numera Expressenmedarbetaren, Anna Gullberg efter att tidningen publicerat granskande journalistik om islamisterna kring Gävlemoskén. Domstolarna ansåg att det var försvårande att hotet riktats mot Anna Gullberg i hennes egenskap av chefredaktör och haft sin grund i tidningens kritiska artiklar.
Efter att journalisten nåtts av information om att jag önskade komma i kontakt med henne kontaktade Raad Al-Duhan mig och framförde i en serie ljudfiler sitt missnöje mot mig, Doku, Magnus Sandelin, Magnus Ranstorp och Säkerhetspolisen.
Raad Al-Duhan står under anmälningsplikt och är skyldig att anmäla sig hos polisen fem dagar i veckan under särskilt bestämda tider.
SOFIE LÖWENMARK
Den tidigare ekoreportern: ”Vi umgås som vänner”
Den tidigare ekoreportern har efter att ha läst Dokus artikel kommit med följande svar:
”Syftet med granskningen av Lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) var att belysa en lagstiftning och process som vid tillfället (hösten 2019) nyligen aktualiserats men som det samtidigt fanns lite rapporterat om. Den första publiceringen belyste det ökade antalet LSU-ansökningar där Säkerhetspolisen fick redogöra för orsaken – en ökad hotbild. Därefter följde ett flertal inslag där processen belystes ur olika vinklar. Sammantaget tycker jag att det var en bred bild av lagen och processen som presenterades och jag delar inte beskrivningen att granskningen i ”allt väsentligt” bestod av kritik mot Säkerhetspolisen, den kritik som väl framfördes riktades i allt väsentligt mot lagen och processen.
Jag och Raad Al-Duhan umgås sedan sommaren 2020 som vänner, och i och med det kom min mamma och hennes man även i kontakt med Raad. De erbjöd honom möjlighet att bo i deras bostad i Stockholm, där de själva vid tillfället inte vistades. Huvudsakligen eftersom Raad ville komma bort från Gävle där han sedan en tid tillbaka saknade en stabil boendesituation. Jag informerade då min dåvarande arbetsgivare om min vänskapsrelation med Raad. En tid senare valde jag att sluta på egen begäran, huvudorsaken till det beslutet kommunicerade jag till kollegor och vänner.
Efter att jag slutat har min mamma och hennes man mycket riktigt företrätt Raad i kontakten med olika myndigheter och skrivit till bland annat regeringen om hans fall. Det brev min mamma skrev i februari 2020 uppmärksammades jag först på när Doku tog kontakt med mig, efter att nu ha läst det kan jag dock konstatera att Raad över huvud taget inte är omnämnd i brevet. Under tiden då jag rapporterade om Raads ärende hade varken jag eller någon i min familj en privat relation med Raad.”