Med en ny generation föddes woke-islamismen

Eli Göndör. Foto: Timbro förlag

Den nya generationen islamistiska aktivister ägnar sig sällan åt traditionella religiösa referenser, utan väljer istället uttryck som antirasism, diskriminering, islamofobi, intersektionalitet och postkolonial teori. Den nya retoriken blir dessutom utgångspunkten för allianser som gör det möjligt för en del att även göra politisk karriär, skriver Eli Göndör.

Nyligen publicerade Hudson Institute i Washington en text av Lorenzo Vidino under rubriken ”The Rise of ”Woke” Islamism in the West”.

Vidino anses vara en av de största auktoriteterna på olika former av islamisk aktivism i USA och Europa. 2010 publicerades hans standardverk The Muslim Brotherhood in the West där Muslimska brödraskapets (MB) verksamhet i Europa och USA beskrivs. Vad som bland mycket annat gör Vidinos forskning så värdefull är hans intresse för de sammanhang som olika islamistiska organisationer verkar i. Det möjliggör nämligen en djupare förståelse för hur eller vad det är som påverkar olika rörelser eller MB-associerade organisationers strategier och budskap.

Vidino hävdar att MBs och andra rörelsers pragmatiska flexibilitet har lett till att vissa aspekter i förhållningssätt och språk har anpassats till både krav och förväntningar som förekommer i Europa vilket i sin tur har lett till det Vidino kallar för woke-islamism.

Enligt Vidino förstår islamistiska rörelser att målsättningen att islamisera ett helt samhälle är omöjligt i länder där muslimer är små minoriteter. Däremot anser de fortfarande att det är möjligt att påverka andra muslimer och makthavare. Samtidigt förstår de betydelsen av hur de förmedlar sitt budskap och till vem. En språklig anpassning är helt avgörande för att nå politiker, media, akademiker eller andra aktörer vars stöd de kan behöva.

FOTO: Sofie Löwenmark

Vidino uppskattar att det har tagit rörelsen 10–15 år att få fram en ny generation aktivister som behärskar språk och budskap som i vissa västerländska sammanhang kan anses vara både legitima och önskvärda. Av det följer att den nya generationen aktivister sällan ägnar sig åt traditionella religiösa referenser, utan istället väljer uttryck som antirasism, diskriminering, islamofobi, intersektionalitet och postkolonial teori. Den nya retoriken blir dessutom utgångspunkten för allianser som gör det möjligt för en del att även göra politisk karriär.

Vidinos analys är att wokeism passar delar av den islamistiska aktivismens målsättningar. Idéer som går ut på att peka ut ”vithet” eller ”kolonial blick” som orsaker till påstått förtryck av muslimer passar in i islamismens historia. Den började nämligen under sent 1920-tal som en oppositionsrörelse bland annat mot väst i allmänhet och kolonialism i synnerhet, vilket förövrigt fortfarande påstås vara grundproblemet för många muslimska omgivningar i Mellanöstern.

Det som ofta kallas för identitetspolitik i betydelsen att uppmuntra människor att bevara sitt kulturella eller religiösa arv gynnar dessutom ambitionen att hindra muslimer från att integrera bort sin muslimska identitet eller västernifieras.

Innebörden av Vidinos woke-islamism ligger nära det franska begreppet islamo-gauchisme (Islamvänstern). Begreppet myntades av sociologen Pierre-André Taguieff i början av 2000-talet men återupptogs i samband med mordet på läraren Samuel Paty 16 oktober 2020. Bland annat användes begreppet av Frankrikes utbildningsminister Frédérique Vidal år 2021 som menade att företeelsen var utbredd inom akademin och pekade på ett samarbete mellan politiska vänsteraktivister och islamistiska aktivister.

Det som ofta kallas för identitetspolitik i betydelsen att uppmuntra människor att bevara sitt kulturella eller religiösa arv gynnar dessutom ambitionen att hindra muslimer från att integrera bort sin muslimska identitet eller västernifieras.

Generationsskiftet och anpassningen till både ett nytt språk och ett nytt sammanhang i väst kan illusteraras med hjälp av en intervju med Kamal Helbway gjord av biträdande professor vid Malmö universitet Aje Carlbom. Intervjun är en del i ett forskningsprojekt om MB i Sverige ”Islamistisk paketering av budskap” 2018–2022, som finansieras av MSB och leds Aje Carlbom.

Helbway var under 1990 talet MB:s officiella representant i Storbritannien där han byggde upp flera organisationer, bland annat Muslim Association of Britain (MAB) som är en av medlemmarna i Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE).

Vid 12 års ålder blev han medlem i MB men hoppade av organisationen för några år sedan. Han är kritisk till att alltmer av Brödernas verksamhet riktas åt politiskt håll istället för religiöst. Under intervjun med Carlbom i London, juni 2019, beskrev Helbway europeiska Brödraskapets traditionella arbete på följande sätt:

”Muslimska brödraskapets europeiska arbete är inriktat mot att muslimer ska undvika ’deep Westernization’. FIOE och andra organisationer fruktar att muslimer ska förlora sin religiösa identitet och tillhörighet och satsar därför på att bygga upp miljöer som ska bidra till att bevara och skydda muslimer från kulturell påverkan av europeisk moral och värderingar. Därför är det också viktigt för bröderna i Europa att utbilda muslimer i islamisk rättslära, i koranen, islams historia, sharia. Utbildningen av muslimer sker genom läsning av litteratur, möten, besök, resor och konferenser.”

Generations– och attitydskiftet från traditionell islamistisk aktivism som Helbway beskriver, till woke-islamism som Vidino beskriver, kan i Sverige illustreras genom skillnaden mellan hur exempelvis Mahmoud Aldebe uttryckte sig i början på 2000-talet och hur Fatima Doubakil uttrycker sig idag.

Aldebe som var medlem i Centerpartiet och ordförande i Sveriges muslimska förbund riktade 2006 en önskan till riksdagspartierna om att inför särlagstiftning för muslimer, som en del av den svenska religionsfriheten. Han ville att muslimer skulle tillåtas att efterleva sharia i frågor som rör familjerätt, det vill säga bland annat äktenskap och skilsmässor.  11 år senare uttrycks muslimers situation i Sverige med ett helt annat språkbruk av Fatima Doubakil.  Doubakil har varit talesperson för Muslimska mänskliga rättighetskommittén MMRK och uttrycker ett engagemang för att värna muslimers mänskliga rättigheter som enligt henne ständigt kränks. 

Hon var också en av frontfigurerna i förtalsmålet mot Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson.

I en intervju i Antirasistiska Akademin (ARA) med stöd av Myndigheten för Ungdoms – och Civilsamhällesfrågor (MUCF) finns det inget som tyder på att Doubakil bekymrar sig över att muslimer inte kan gifta sig enligt sharia. Inte heller diskuterar hon vad som kan anses vara religiösa problem som exempelvis hur en muslim ska göra med bönetider, i ett land där solen aldrig går ner på vissa ställen. Däremot är det tydligt att hon ser situationen i Sverige genom ett raster av postkolonialism och med en önskan om att mobilisera utsatta människor i förorter mot det hon upplever som makten.

I intervjun som håller på i en knapp timme diskuterar hon engagerat behovet att bekämpa islamofobi och bedriva en ”dekolonial” politik. Enligt Doubakil innebär det bland annat att göra vissa grupper ”raspolitiskt medvetna” och att ”polarisera samhället” vilket enligt henne kommer leda till en ”konfrontation mellan vita människor i Sverige och människor som inte är vita i Sverige.”

För Doubakil är det centralt dels att västvärlden är ond och upprätthåller sitt koloniala förtryck som framför allt drabbar ”muslimer” och ”rasifierade”. Dels att muslimer är offer vilket också är det enda budskap egentligen där hon förenas med både Helbway och Aldebe.

Däremot nämns inget av det Helbway lyfter fram som centralt för MB:s verksamhet i Europa eller det Aldebe ansåg vara centralt för muslimers liv i Sverige. 

Lorenzo Vidinos observationer är viktiga även för det som händer i Sverige. Ingenting är statiskt, inte ens i Sverige och forskning har en skyldighet att hänga med i utvecklingen. Ty frågor som var aktuella för 20 år sedan är inte det på samma sätt längre. Förståelsen för hur förändringar i språkbruk och attityder ser ut krävs för att producera nya problemformuleringar som kan avgöra vilka hot eller risker de innebär för samhället.

ELI GÖNDÖR

Eli Göndör är verksam vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Han har en fil. dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern och är författare till bland annat boken I Guds namn – Om våld och politik i islam (Fri tanke).