Boken beskriver hur terror ska nöta ner fienden

De personer som följer nyheterna har inga större problem att se att Abu Bakr Najis tankar är högst aktuella och att de har tillämpats av jihadister med varierande framgång.

I ”The Management of Savagery” analyserar pseudonymen Abu Bakr Naji vägen till kalifatet. Tankarna i boken har med varierande framgång tillämpats av jihadister åtminstone sedan attackerna på USA den 11 september 2001.
Det här är del två i Dokus nya artikelserie, där terrorforskaren Hans Brun sätter ljuset på strategerna, de individer som tillhandahåller modeller för hur den våldsamma jihadistiska ideologin ska tillämpas.

Boken ”The Management of Savagery” är ytterligare ett exempel på den strategiska diskussion som förts i många år i de jihadistiska kretsarna. Fritt översatt är titeln ”Att administrera barbari”. Den publicerades online 2004/2005 av en person som använde sig av pseudonymen Abu Bakr Naji. Av allt att döma var detta en person, eller flera personer, som stod al-Qaidas ledning nära.

Något förenklat utgör boken en strategisk karta som visar hur jihadister kan gå till väga för att skapa ett kalifat. Som många andra jihadistiska verk om strategi är det inspirerat av bland annat Mao Tse-tungs skrifter om gerillakrigföring och klassiker som Robert Tapers ”The War of the Flea” (som för övrigt var något av ett standardverk för IRAs: medlemmar under 1970- och 80-talet).   

Abu Bakr Najis bok finns på flera språk.

Det är en förhållandevis kort och lättillgängligt skrift, drygt hundra sidor i originalversionen, där vägen till kalifatet analyseras genom en handfull teman, bland annat hur jihadisterna skall erövra makten, vad begreppet ”administration av barbariet” innebär och hur detta skall användas som ett verktyg för att nå slutmålet, kalifatet.

Naji hävdade inledningsvis att supermakterna USA och Ryssland var långt ifrån omöjliga att besegra, och att deras militära makt samtidigt kan vara något av en förbannelse som lätt leder till att stormakterna tar på sig för mycket ansvar och sprider ut sina resurser över världen. Centrala delar av detta resonemang är inspirerat av den brittiske historikern Paul Kennedy, som omnämns uttryckligen av Naji (denne hävdar felaktigt att Kennedy är amerikan). Dessa supermakter förstärker sin styrka och sin förmåga genom massmedia och propaganda. Trots detta är det enligt Naji fullt möjligt att besegra en supermakt genom att skada några av de tre fundament som bär upp en supermakt; dess militära förmåga, dess massmedia och propaganda samt avslutningsvis, den sociala sammanhållningen i landet ifråga.

Om en eller flera av dessa fundament kan skadas eller urgröpas tillräckligt mycket kommer supermakten ifråga att försvagas radikalt och kanske till och med kollapsa helt.

Om en eller flera av dessa fundament kan skadas eller urgröpas tillräckligt mycket kommer supermakten ifråga att försvagas radikalt och kanske till och med kollapsa helt. Ett exempel på en sådan kollaps är enligt Naji Sovjetunions fall som bland annat orsakades av kriget i Afghanistan. Naji är noga med att betona att Sovjetunionen inte besegrades militärt i Afghanistan utan förlorade kriget i ekonomiska och politiska termer, det vill säga den afghanska motståndsrörelsen kunde aldrig besegra de sovjetiska styrkorna genom en traditionell militär seger i västerländsk bemärkelse, däremot tvingade man de sovjetiska ledarna att spendera mer och mer resurser på kriget fram till den punkt då det blev ohållbart, såväl politiskt som ekonomiskt.

Inga nya tankegångar

Detta är en central tes i Najis arbete, att helt enkelt använda sig av våld och terrorism på ett sätt som nöter ned motståndarens förmåga och vilja att bekämpa jihadisterna. Detta är inte på något sätt några nya tankegångar bland befrielserörelser och terrorgrupper. Sådana strategier låg bland annat bakom den brittiska reträtten från Irland i samband med det irländska frihetskriget 1919-1921 och det amerikanska uttåget från Vietnam under 1970-talet.

Naji hävdar att jihadisterna inledningsvis bör tvinga motståndaren till att sprida ut sina resurser genom att genomföra terrorattacker på en rad olika platser. Som exempel nämns attacker genomförda i Bali, Saudiarabien och Turkiet. Dessa attacker skall kombineras med en satsning på propaganda, dels för att underlätta rekryteringen av nya medlemmar, dels för försöka bemöta och helst oskadliggöra effekterna av motståndarens propaganda. Enligt Naji är det viktigt att dessa attacker är framgångsrika snarare än att de är storskaliga, spektakulära och komplicerade. Det som är av betydelse är att hela tiden göra sig påmind, för att tvinga motståndaren reagera och för att locka till sig fler rekryter.

När motståndaren väl tvingats sprida ut sina resurser i världen eller en viss region skall jihadisterna enligt Naji fokusera på vissa länder och regioner som utgör så kallade primärmål. Dessa är Nordafrika (Mahgreb), Jordanien, Pakistan, Nigeria, Jemen och Saudiarabien.

Ju svagare staten är, ju mindre förmåga den anses ha att fungera som enstat, desto lämpligare blir den som en måltavla för en storskalig och ambitiös jihadistisk offensiv.

Valet av primärmål är långtifrån slumpmässigt utan styrs bland annat av geografiska förutsättningar, statens förmåga att utöva makt kontrollera territorium, jihadistisk närvaro i området samt tillgången till bland annat vapen. Ju svagare staten är, ju mindre förmåga den anses ha att fungera som en stat, desto lämpligare blir den som en måltavla för en storskalig och ambitiös jihadistisk offensiv.

Så kallade sekundära mål är stater som gränsar till primära mål och som i första hand kan fungera som baser för operationer riktade mot de primära målen. Under ideala förhållanden kan dessa sekundära mål sedan bli en del av det växande kalifatet. Exempel på sekundära mål utgörs utifrån Najis resonemang av länder som Afghanistan (som bland annat gränsar till Pakistan) och Kamerun (som bland annat gränsar till Nigeria).

Turistorter måltavla enligt Naji

Naji var naturligtvis väl medveten om att såväl regionala stater som stormakter kommer att försöka motsätta sig en sådan utveckling och det är bland annat därför han förespråkade en strategi som leder till en försvagning av stormakternas resurser, det vill säga genomförd på rätt sätt så innebär en sådan strategi att en stormakt inte har möjligheter att vara närvarande på ett effektivt sätt på alla de ställen där den måste vara närvarande för att på ett effektivt sätt kunna bemöta jihadismen som rörelse. Lämpliga måltavlor för sådana attacker är enligt Naji exempelvis viktig industriell infrastruktur (till exempel oljeindustrin) och turistorter som besöks av västerlänningar.

Lämpliga måltavlor för är enligt Naji exempelvis viktig industriell infrastruktur och turistorter som besöks av västerlänningar.

Framgångsrika attacker mot sådana mål leder enligt Naji så gott som alltid till att en supermakt tvingas reagera och sprida ut sina resurser än mer. Genomförd på rätt sätt innebär en sådan strategi att motståndarna tvingas spendera enorma summor på att försöka upprätthålla kontroll och säkerhet. Förhållandevis enkla och billiga terrorattacker kan då fungera som en säkerhetspolitisk multiplikator.

De primära målen kännetecknas bland annat av en svag statsapparat och förhållandevis svag nationell identitet och om villkoren ligger för handen är ett sådant mål enligt Naji en ideal plats för jihadisterna att kraftsamla på. I all sin enkelhet innebär strategin en slags bakvänd variant av den strategi som användes av Storbritannien i dåvarande Malaya 1960 för att bekämpa ett kommunistiskt uppror, en strategi som bäst kan liknas vid en serie bläckfläckar som sakta smälte samman genom att kontroll etablerades gradvis.

Den jihadistiska varianten av denna strategi innebär att man systematiskt slår sönder primärmålets lokala statsstruktur och förmåga att utöva kontroll över ett förhållandevis litet territorium, som sedan kan utvidgas och länkas samman med andra territoriella enheter som står under jihadistisk kontroll.

När staten förlorar kontroll över ett territorium uppstår något som Naji kallar för ”barbari”.

När staten förlorar kontroll över ett sådant territorium uppstår något som Naji kallar för ”barbari”, ett oreglerat kaos, som mest av allt påminner om det naturtillstånd Hobbes liknade vid ett allas krig mot alla. När väl detta naturtillstånd har inträtt är tiden mogen för det Naji benämner ”barbariets administration”, det vill säga jihadisterna kan då träda fram som politisk och administrativ kraft och tillhandahålla det människor behöver för en dräglig tillvaro, som säkerhet och olika samhällstjänster. Som exempel på att detta kan fungera i praktiken nämner Naji det kaos som rådde i Afghanistan fram till dess talibanerna tog över landet i mitten av 90-talet.

Naji är vidare mycket noga med att påpeka att en sådan strategi är beroende av att det finns skickliga administratörer som kan ”administrera barbariet” och på det sättet börja bygga upp kalifatet bit för bit. 

De personer som följer nyheterna har inga större problem att se att Najis tankar är högst aktuella och att de har tillämpats av jihadisterna med varierande framgång.

De personer som följer nyheterna har inga större problem att se att Najis tankar är högst aktuella och att de har tillämpats av jihadisterna med varierande framgång åtminstone sedan attackerna på USA den 11 september 2001. Forskare nämner ofta att Usama bin Ladin och al-Qaida gjorde ett misstag när de attackerade USA. Den talibanska regimen slogs ut och al-Qaida fördrevs från Afghanistan, åtminstone för tillfället.

Har kostat USA 6 biljarder dollar

Frågan är om det verkligen är så enkelt? Säkerhetsläget i Afghanistan har gradvis försämrats över åren och numera har även den Islamiska Staten (IS) en ansenlig närvaro i landet. Enligt uppgifter från hösten 2018 så har de olika kampanjerna mot jihadister i Afghanistan, Pakistan och Irak kostat de amerikanska skattebetalarna minst 6 biljarder dollar (6000 000 000 000 dollar). Trots detta enorma belopp har jihadisterna lyckats sprida sin närvaro och inleda kampanjer i en rad länder, bland annat Nigeria. Det kan tilläggas att i skrivande stund överväger President Trump att ta hem ännu mer amerikansk trupp från Afghanistan.  

Det är inte heller någon slump att det är just länder som Nigeria, Pakistan och Jemen som drabbats så hårt av jihadistiskt våld. Detta är länder som Naji identifierade som primärmål och som har lämpliga förutsättningar för jihadistiska kampanjer.

Jordanien är ett annat land som Naji identifierade som primärmål men där har de jihadistiska grupperingarna valt att hålla en förhållandevis låg profil. Om man accepterar Najis argument och analys så är förklaringen till detta enkel. Jordanien må vara ett primärmål men saknar de förutsättningar som krävs för en jihadistisk offensiv, det vill säga den jordanska staten är förhållandevis stark och välfungerande och som hittills har lyckats hålla jihadisterna stången.  

Det är inte fastställt med säkerhet vem, eller vilka, som dolde sig bakom detta pseudonym. År 2008 uppgav välrenommerade forskare att Abu Bakr Naji dödats, antagligen i samband med en amerikansk flygräd.

Najis verk finns tillgängligt i en rad översättningar. Som regel benämns det ”The administration of Savagery” alternativt ”The Management of Savagery”.

År 2008 uppgav välrenommerade forskare att Abu Bakr Naji dödats, antagligen i samband med en amerikansk flygräd.

När man sätter sig in i den jihadistiska diskursen bli det snabbt uppenbart att de är synnerligen inlästa på historia, inte minst vad gäller asymmetrisk krigföring och terrorism. Vill man fördjupa sig i dessa ämnen kan följande böcker kanske vara av intresse:

  • Den brittiske historikern Paul Kennedy skrev i slutet av 1980-talet The Rise and Fall of the Great Powers, som analyserade varför stormakter (inklusive den svenska) har en tendens till att försvagas med tiden och i vissa fall gå under. Detta är också något av en personlig favorit, elegant skriven och välformulerad.  
  • Den amerikanske jorunalisten Robert Taber följde revolutionen på Cuba på mycket nära håll och skrev sedan klassiker The War of the Flea, som berör olika aspekter av gerillakrigföring. Under åren har jag intervjuat en rad IRA-medlemmar och detta är en de böcker de ofta refererar till. Det är också ett verk som ofta omnämns av de jihadistiska strategerna. 
  • Avslutningsvis kan det vara på sin plats att nämna en av 1900-talets skickligaste strateger: vietnamesen Vo Nguyen Giap. Även detta är en person som figurerar i den jihadistiska strategiska diskussionen. Giap var under många år militärt ansvarig för den nordvietnamesiska militären och deltog under sitt liv i krig mot Japan, Frankrike, USA, Kampuchea och Kina. Trots detta, och en förkärlek för cigarretter och whiskey, blev Giap mer än 100 år gammal.

Följande böcker kan vara av intresse för den som vill förstå hur ett litet land kan utmanövrera inte en, utan flera stormakter:

  • John Colvin, Volcano under Snow
  • Cecil B. Currey, Victory at Any Cost: The Genius of Vietnam´s Gen. Vo Nguyen Giap
  • Peter Macdonald, Giap: The Victory in Vietnam

HANS BRUN
forskar om terrorism i Sverige och Storbritannien

Läs tidigare delar i artikelserien:
Al-Suri gav jihadisterna en modell för kampen

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.