Al-Suri gav jihadisterna en modell för kampen

Abu Musab al-Suri, till höger, var instruktör vid al-Qaidas träningsläger i Afghanistan, där han träffade Usama bin Ladin. Bild: US Attorney's Office – Southern District of New York

En av de viktigaste personerna inom den globala jihadistiska miljön är den syriskfödde Abu Musab al-Suri, som bland annat var verksam i Sverige. Det är oklart huruvida han lever eller ej, men hans idéer om ett decentraliserat jihad är mer relevanta än någonsin.
I Dokus nya artikelserie sätter terrorforskaren Hans Brun ljuset på strategerna, de individer som tillhandahåller modeller för hur den våldsamma jihadistiska ideologin ska tillämpas.

Man bör kanske ställa sig frågan varför man skall lägga ner tid på att skriva – och läsa – en artikel om en person som varit försvunnen sedan 2005. Personligen anser jag att det finns åtminstone två orsaker till att göra detta. För det första är Abu Musab al-Suri en av de viktigaste strategerna som den jihadistiska miljön har producerat till dags dato. För det andra utgör al-Suris liv och karriär en intressant återspegling av jihadismens utveckling i såväl Mellanöstern som Europa från tidigt 1980-tal och framåt. Hans tankar och idéer är mer aktuella än någonsin.

Det hela blir inte mindre intressant med tanke på att al-Suri framstår som en ovanligt komplex och mångfacetterad person. Å ena sidan framträder en bild av en person som var ovanligt beläst och allmänbildad, med en aldrig sinande kunskapstörst, som är skeptiskt inställd till traditionell jihadistisk retorik om Guds utlovade seger. I sitt arbete använde sig al-Suri av en analytisk process som byggde på brutal ärlighet och hårdför realism snarare än religiöst önsketänkande, och som trots sin ideologiska hemvist, aldrig tvekade att använda västerländska källor och metoder om det var till gagn för hans analys och undervisning.

Å ena sidan framträder en bild av en person som var ovanligt beläst och allmänbildad, med en aldrig sinande kunskapstörst, som är skeptiskt inställd till traditionell jihadistisk retorik om Guds utlovade seger.

Abu Musab al-Suri var även känd för sitt satiriska och sarkastiska sätt att kritisera svagheter och företeelser han ogillade inom den jihadistiska rörelsen. Å andra sidan hade han inga som helst betänkligheter att förespråka massmord på civila och ett användande av massförstörelsevapen om det gynnade den jihadistiska kampen.   

Abu Musab al-Suri är bara en av många pseudonymer som användes av Mustafa Setmariam Nasar. Denne Nasar föds i den syriska staden Aleppo 1958 och växer upp i en förhållandevis välsituerad familj. Som ung man börjar han studera teknik på högskolenivå men hans studier avbryts i förtid på grund av den politiska kris som Syrien genomgår under 1970-talet och de första åren av 80-talet. Det är en mycket turbulent och våldsam period och al-Suri blir involverad i den del av den syriska oppositionen som domineras av det syriska Muslimska Brödraskapet och en avstickare till Brödraskapet, en gruppering känd under namnet The Combatant Vanguard.

Det är en mycket turbulent och våldsam period och al-Suri blir involverad i den del av den syriska oppositionen som domineras av det syriska Muslimska Brödraskapet och en avstickare till Brödraskapet

Såväl regering som opposition gör sig skyldiga till en rad övergrepp och det hela kan något förenklat sägas kulminera 1982, då regeringen krossar ett uppror i staden Hama med synnerligen brutala metoder, bland annat ett urskillningslöst bruk av artilleribeskjutning mot tättbebyggda områden, ett beteende som kommer att upprepas om och om igen under det pågående inbördeskriget. Hur många som dödades i Hama är oklart men det rör sig om tiotusentals.   

Försöket till uppror och regimskifte misslyckas och al-Suri tvingas lämna landet. Han är missnöjd med Brödraskapets kompromissvilja, har radikaliserats av sina upplevelser och söker sig till en rad träningsläger i bland annat Jordanien, Egypten och Irak, där han erhåller avancerad paramilitär utbildning och ges dessutom förtroendet att själv börja undervisa i dessa läger, trots sin relativa ungdom.

Abu Musab al-Suri försöker sedan fortsätta sina studier i Saudiarabien men har svårt att bli antagen på grund av sitt förflutna. En släkting hjälper honom ta sig till Frankrike 1983 för att studera teknik men han har svårt att släppa tankarna på ett syriskt jihad och deltar i försök att återuppliva upproret på nytt. Det hela leder till ett fiasko, de flesta av upprorsmännen grips, al-Suri tar sig till Jordanien, bland annat för att skriva in sig på ett universitet för distansstudier.

I samband med sin vistelse i Jordanien lär han känna en av 80-talets viktigaste personligheter inom den jihadistiska rörelsen, Abdullah Azzam

I samband med sin vistelse i Jordanien lär han känna en av 80-talets viktigaste personligheter inom den jihadistiska rörelsen, Abdullah Azzam, som bland annat skapade den så kallade Servicebyrån (Maktab al-Khatamat) som fungerar som en stödjepunkt för frivilliga som vill bekämpa den sovjetiska ockupationen av Afghanistan.

Abu Musab al-Suri lärde känna Abdullah Azzam, som brukar kallas för ”den globala jihadismens fader”.

Av olika skäl vill al-Suri inte förlora tillgången till Europa och väljer att flytta till Spanien i mitten av 80-talet, där han till en början vistas illegalt. År 1986 söker al-Suri uppehållstillstånd och gifter sig något senare med en spansk konvertit, något som i förlängningen innebär att han beviljas spanskt medborgarskap.

Tankarna på ett syriskt jihad gnager fortfarande och Abu Musab al-Suri beger sig till Peshawar i slutet av 80-talet. Vid denna tidpunkt fungerar staden och övriga Pakistan som något av ett epicentrum för en rad olika jihadistiska grupperingar. Väl i Pakistan träffar al-Suri på nytt Abdullah Azzam och andra personer som arbetar vid Servicebyrån. Under denna period sås det frö som skall utvecklas till al-Qaida. Abu Musab al-Suri är en av de föreläsare och instruktörer som utbildar de första årskullarna som genomgår träning vid al-Qaidas träningsläger i Afghanistan.   

Abu Musab al-Suri är en av de föreläsare och instruktörer som utbildar de första årskullarna som genomgår träning vid al-Qaidas träningsläger i Afghanistan

I samband med vistelsen i Pakistan färdigställer han sitt första verk, ”The Islamic Jihadi Revolution in Syria”. Boken är en analys av upproret i Syrien ur ett jihadistiskt perspektiv och al-Suri använder sig av en arbetsmetod och teman som återkommer i hans senare verk. Han låter göra en provtryckning 1989 och samlar sedan systematiskt in kritik och synpunkter från sin omgivning, allt i syfte att förbättra slutprodukten. Det hela resulterar i ett verk om två volymer och blir något av ett genombrott för Abu Musab al-Suri.

Parallellt med sitt skrivande undervisar al-Suri och inser alltmer vikten av ideologisk skolning och utbildning. Hans undervisning är fokuserad på olika aspekter av gerillakrigföring och underjordisk verksamhet. Nu, under tidigt 90-tal, har al-Suri insett nyttan av modern teknik och han låter spela in sina föreläsningar på kassettband som sedan sprids vidare i världen.

Det är under denna period som al-Suri börjar arbeta med det som senare kommer bli hans magnum opus, ”The Global Islamic Resistance Call”

Det är under denna period som al-Suri börjar arbeta med det som senare kommer bli hans magnum opus, ”The Global Islamic Resistance Call”. Redan nu börjar al-Suri laborera med de teman och idéer som kommer att få en framträdande roll i hans kommande storverk, teman som behovet av att decentralisera jihad och skapa system för kampen snarare än organisationer, där kampen och aktioner genomförs av självförsörjande och självständiga individer och celler.   

Detta är något av en brytningstid för de jihadistiska grupperingarna. Sovjetunionen har lämnat Afghanistan några år tidigare, det råder osäkerhet om vilken väg jihadismen skall ta och rivaliteten mellan olika grupperingar leder bland annat till att Abdullah Azzam mördas 1989. Ett flertal ledande jihadister väljer att lämna Pakistan. Usama Bin Ladin återvänder till Saudiarabien i samband med den irakiska ockupationen av Kuwait, där han tämligen omgående hamnar på kollisionskurs med det saudiska kungahuset, något som tvingar honom att fly till Sudan. Andra jihadister söker sig till andra platser och konflikter för att utkämpa jihad, bland annat Algeriet, Bosnien och Tjetjenien. Vissa jihadister väljer att ta sig till Europa, bland dem al-Suri, som återvänder till Spanien.

Han upprätthåller också kontakterna med al-Qaida och reser till Sudan ett antal gånger för att träffa Usama Bin Ladin

När al-Suri väl rotat sig på nytt i Spanien fortsätter han att skriva och blir dessutom synnerligen aktiv i jihadistiska nätverk med kopplingar till Algeriet. Han upprätthåller också kontakterna med al-Qaida och reser till Sudan ett antal gånger för att träffa Usama Bin Ladin.

Under de första åren av 90-talet fungerade ett flertal europeiska länder som fristad för en rad jihadistiska nätverk, bland annat Storbritannien, Tyskland, Danmark och Sverige. Amerikansk underrättelsetjänst hade börjat intressera sig alltmer för bland annat nordafrikanska jihadistiska nätverk och försökt få européerna att inse allvaret i situationen, utan större framgång. Naturligtvis är det lätt att vara efterklok men det kan vara på sin plats att nämna att detta var en tid då den jihadistiska rörelsen i första hand var fokuserad på att störta olika regimer i Mellanöstern och därför inte uppfattades som något större hot mot europeiska intressen vare sig av säkerhetstjänsterna, forskarvärlden eller media.

Under de första åren av 90-talet fungerade ett flertal europeiska länder som fristad för en rad jihadistiska nätverk, bland annat Storbritannien, Tyskland, Danmark och Sverige

Under dessa år benämns London ibland lite ironiskt som ”Londonistan”. Flera jihadistiska predikanter och nätverk utnyttjar brittisk tolerans och yttrandefrihet och etablerar egna tidningar och nyhetsbyråer i landet.

I mitten av 90-talet flyttar Abu Musab al-Suri till London för att officiellt arbeta som redaktör för nyhetsbrevet Al-Ansar (ibland benämnd Nusraat al-Ansar). Denna tidskrift fungerar som språkrör för den algeriska och synnerligen jihadistiska grupperingen Groupe Islamique Armé (GIA) som är en av parterna i ett fruktansvärt blodigt inbördeskrig i Algeriet. Rörelsen har under den här tiden en rad anhängare och sympatisörer runt om i Europa. I Haninge, söder om Stockholm, har al-Ansar under ett antal år sin formella postadress, även om huvuddelen av redaktionen var baserad i London. Under dessa år rör sig al-Suri obehindrat mellan bland annat Storbritannien, Spanien, Danmark, Sverige och Sudan. Al-Suri fungerar även som en mellanhand för al-Qaida under den period då rörelsen bygger upp sitt varumärke och arrangerar ett flertal intervjuer med Usama Bin Ladin för välkända journalister och viktiga TV-kanaler.

I Haninge, söder om Stockholm, har al-Ansar under ett antal år sin formella postadress, även om huvuddelen av redaktionen var baserad i London

Med tiden blir det allt svårare för al-Suri och andra jihadister att arbeta ostört. De brittiska myndigheterna kallar regelbundet honom till förhör och han inser att sötebrödsdagarna i Europa lider mot sitt slut. Även trycket på Usama Bin Ladin har tilltagit i styrka och han tvingas lämna Sudan under våren 1996 och beger sig till Afghanistan. Under höstmånaderna samma år tar talibanerna makten över stora delar av Afghanistan. Detta händelseförlopp bidrar till att al-Suri väljer att lämna London och bosätta sig i Afghanistan i slutet av 90-talet.

Förhållandet mellan Abu Musab al-Suri och Usama Bin Ladin är långt ifrån okomplicerat vid den här tiden. Al-Suri betraktar Afghanistan som en värdefull resurs och han respekterar och samarbetar med talibanerna. Usama Bin Ladin å andra sidan tycks uppfatta Afghanistan mer som en förbrukningsvara som kan offras i kampen mot västvärlden. Det hela kompliceras ytterligare av att relationerna mellan afghaner och talibaner å ena sidan och de araber som befinner sig i Afghanistan är komplicerad. Al-Suri spelar en viktig roll för att lösa dessa konflikter.

Al-Suri är då verksam vid ett av många träningsläger för jihadister. Studenterna kommer från bland annat från Europa. Han håller en rad föreläsningar som bandas och sedan sprids vidare på ljud- och videokassetter. I dessa föreläsningar fortsätter al-Suri att utveckla och förklara vikten av att decentralisera kampen.  

Attackerna den 11 september 2001 blir de facto ett bakslag för jihadisterna. Talibanerna förlorar makten och al-Qaida tvingas överge sina baser i Afghanistan och sätts under en enorm press. Al-Suri deltar i striderna i Afghanistan under hösten 2001 innan han flyr över gränsen till Pakistan i början av 2002, där han fortsätter att utveckla sina tankar om ett decentraliserat jihad.  

Det framkommer senare att al-Suri var uttalat kritiskt mot attackerna den 11 september. Men samtidigt väljer han att stötta Usama Bin Ladin eftersom han inser att den jihadistiska rörelsen behöver denna typ av massmedial personlighet.

Det framkommer senare att al-Suri var uttalat kritiskt mot attackerna den 11 september. Hans kritik utgår i första hand från en strategisk bedömning; Afghanistan gick förlorat som fristad för genomförandet av en attack som inte oskadliggjorde USA. Men samtidigt väljer han att stötta Usama Bin Ladin eftersom han inser att den jihadistiska rörelsen behöver denna typ av massmedial personlighet.

I Pakistan fortsätter al-Suri febrilt att skriva, i slutet av 2004 har han färdigställt ett utkast på 1 600 sidor. Av allt att döma är han nöjd med resultatet. Manuset bär hans riktiga namn och i inledningen nämns fyra personer som borde ha läst manuset före publiceringen, bland annat Usama bin Ladin och Ayman al-Zawahiri.

USA:s efterlysning av Abu Musab al-Suri.

Den 18 november 2004 utfäster amerikanska myndigheter en belöning om fem miljoner dollar för information som leder till att Abu Musab al-Suri, eller Mustafa Setmariam Nasar som hans riktiga namn är, kan gripas. Al-Suri tycks ha varit oroad över att gripas innan han kan avsluta sitt arbete och 2005 publiceras ”The Global Islamic Resistance Call” online.

Lösningen bör enligt honom istället vara en systematisk satsning på decentralisering, där kampen utkämpas av mycket små, fristående enheter och individer utan styrning från en central organisation och befälsordning

Boken innehåller bland annat en historisk analys av den jihadistiska rörelsen och de misstag som begåtts under 80- och 90-talen. Den centrala delen i verket utgörs av en utförlig analys av den operativa miljö den jihadistiska rörelsen måste kunna hantera i efterdyningarna av den 11 september om den skall ha någon som helst möjlighet att nå de politiska målen. Al-Suri är väl medveten om den amerikanska militärens styrka och inser redan 1998 att det i praktiken var dödsdömt att bedriva någon form av verksamhet vid fasta baser. Sådana anläggningar är enligt honom alldeles för enkla att kartlägga och slå ut för en supermakt som USA.

Lösningen bör enligt honom istället vara en systematisk satsning på decentralisering, där kampen utkämpas av mycket små, fristående enheter och individer utan styrning från en central organisation och befälsordning. Dessa tankar är i och för sig inte nyskapande, amerikanska högerextremister hade redan under tidigt 80-tal börjat förespråka ”det ledarlösa motståndet” som koncept, men al-Suri utvecklar dessa tankar på ett betydligt mer detaljerat och grundligt sätt.  

Fördelarna med ett sådant system är många, risken för upptäckt minskas radikalt

En central del i detta resonemang är begreppet ”system, inte organisation”. Kampen bör enligt al-Suri utföras genom att tillhandahålla en generell modell som är tillgänglig för alla sympatisörer, där jihadisterna själva väljer hur de skall utkämpa sitt jihad, hur de skall finansiera det hela, hur de skall skaffa relevant utbildning och slutligen, vilka mål de skall attackera. Endast i undantagsfall skall en så kallad ”cellbyggare” tillhandahålla stöd utifrån, och då i första hand i form av startkapital för cellens verksamhet.

Fördelarna med ett sådant system är många, risken för upptäckt minskas radikalt och dessutom blir rörelsen i princip oberoende av tillgång till territorium där träningsläger kan skapas. Systemet kan enkelt spridas över världen och är i första hand beroende av tillgången på motiverade aktivister.

På sådana plattformar kan ideologer och propagandister som Said Qutb och Anwar al-Awlaki ges utrymme att förklara varför ett bruk av våld är den rätta vägen

Abu Musab al-Suris resonemang möjliggörs i allra högsta grad genom informationsteknik och sociala media där ett jihadistiskt narrativ på ett enkelt och effektivt sätt kan kombineras med operativa aspekter. På sådana plattformar kan ideologer och propagandister som Said Qutb och Anwar al-Awlaki ges utrymme att förklara varför ett bruk av våld är den rätta vägen, samtidigt som jihadistiska strateger som al-Suri tillhandahåller en modell för hur detta våld skall utföras.

Abu Musab al-Suri grips i november 2005 av pakistansk säkerhetstjänst. Enligt uppgift överlämnas han till amerikanska myndigheter som några år senare överlämnar honom (så kallad rendition) till Syrien, där han fängslas. Huruvida al-Suri idag lever eller ej är okänt. Oavsett det så lever hans idéer vidare och är antagligen mer relevanta än någonsin. En nyligen genomförd undersökning visar att hans föreläsningar fortfarande är förhållandevis enkla att hitta på olika plattformar för sociala media.

Om man vill läsa mer om Abu Musab al-Suri så kan jag varmt rekommendera ”Architect of Global Jihad: The Life of Al-Qaida Strategist Abu Musab al-Suri”, som är skriven av en av världens ledande experter på jihadism, den norske forskaren Brynjar Lia.

HANS BRUN
forskar om terrorism i Sverige och Storbritannien

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.