Du kan aldrig veta på förhand vem som är extrem

Att personer som anses hota Sveriges säkerhet kan fortsätta i princip som förut blir absurt, skriver Magnus Sandelin,

Att be till Allah på sin jobbrast är ingen indikation på extrema eller fundamentalistiska tankar. Inte heller att klä sig modernt och tala verserat om att bryta utanförskap i förorten. Du har alltså ingen aning om vem av dem som kan vara en extremist, skriver Magnus Sandelin.

Bilal, 18 år, från Stockholm reste till Syrien och anslöt till en jihadistgrupp. Där dödades han i den första strid som han deltog i. Hans föräldrar var förtvivlade, inte bara för sonens död utan också för det svenska samhällets oförmåga att stoppa sonens resa och hjälpa en familj i kris.

Hatet lyste ur moderns ögon när de personer i Sverige som rekryterat Bilal kom på tal. Och det sken igenom i hennes röst. ”Jävla terrorister”, upprepade hon lågt för sig själv, som ett mantra. Fadern uttryckte mest sorg. Föräldrarnas förakt för islams extremister var hela tiden påtagligt under våra möten.

Ibland under intervjuerna gick fadern iväg och bad i ett annat rum. Han var också en regelbunden besökare i moskén. Modern bar hijab. Ingen av dem hade försökt tvinga sina barn till att praktisera islam. Bilal hade varit helt ointresserad av religionen, tills han träffade rekryterarna i sina egna kvarter.

Ibland under intervjuerna gick fadern iväg och bad i ett annat rum. Han var också en regelbunden besökare i moskén.

Föräldrarnas kamp för att få svar på varför sonen drogs in i en mördarsekt var en bärande del i den historia som vi senare berättade i SVT:s Uppdrag granskning.

Men tvivlen och ifrågasättandena från en del tittare kom direkt. Mejlkorgen fylldes av personer som anklagade föräldrarna för att ljuga, och som påstod att de egentligen gav sitt stöd till sonens resa till Syrien. ”De är ju muslimer, så det är klart att de visste vad som pågick och tyckte det var bra.”

Påståendena kändes helt absurda. Hur kunde de här personerna dra sådana slutsatser? Vad visste de egentligen som inte vi visste? Ingenting naturligtvis. Det var enbart utslag av fördomar.

Jag har även träffat på föräldrar till svenska IS-jihadister som gett moraliskt stöd till sina barns beslut att resa, men Bilals föräldrar hörde verkligen inte till dem.

Idris sågs av många som en positiv förebild i förorten. Han hade läst ekonomi och startat en organisation som hette Förortsakademikerna för att få ungdomar i orten att välja studier före en destruktiv livsstil.

En av de extremister som hade rekryterat Bilal var Idris Cheway. Han bodde i ett hyreshus ett par hundra meter från Bilals familj, och reste så småningom själv till Syrien och anslöt till Islamiska staten. Där dödades han sommaren 2017 under bombningarna mot Raqqa.

Borde Bilals föräldrar ha reagerat när sonen 2013 började umgås med Idris Cheway? Idris sågs av många som en positiv förebild i förorten. Han hade läst ekonomi på Södertörns högskola och startat en organisation som hette Förortsakademikerna för att få ungdomar i orten att välja studier före en destruktiv livsstil. För det blev han uppmärksammad i flera medier, och föreläste på skolor. Han jobbade också en period på Arbetsförmedlingen som handläggare åt jobbsökande.

Idris Cheway

Den bild av sig själv som Idris använde som profilbild på Facebook visar en ung, modernt klädd man. Men han var också en ledargestalt inom en grupp som kallade sig för al-Taqwa ungdomsförening, som ordnade föreläsningar och kurser för muslimska ungdomar. När jag konfronterade honom vid ett tillfälle medgav han sina sympatier för Nasir al-Fahd, en av de mest extrema ideologerna.

Extremisterna som rekryterade Bilal fanns bland annat där, i al-Taqwa ungdomsförening. Men ingen verkade se dem som extremister på den tiden. De fick regelbundet husera i en lokal moské och på Södertörns högskola. Flera av medlemmarna reste så småningom, likt Bilal och Idris, till jihadisterna i Syrien. Först med vårt reportage i Uppdrag granskning våren 2014 uppmärksammades föreningen och dess extrema inriktning.

Vi ser ofta vad vi vill se, styrda av okunskap eller förutfattade meningar. Under sommaren har en smygtagen bild på en bedjande busschaufför cirkulerat i sociala medier. En del ser honom tydligen som en extrem eller intolerant person, enbart på grund av att han är muslim och ber, men ingen av dem som fällt omdömen har haft någon aning om vem han egentligen är, vad han tänker och tycker om olika saker. Jag kommer osökt att tänka på de fördomsfulla reaktioner om Bilals föräldrar som vi mötte efter vårt reportage.

En del ser honom tydligen som en extrem eller intolerant person, enbart på grund av att han är muslim och ber, men ingen av dem som fällt omdömen har haft någon aning om vem han egentligen är.

Yttre attribut är ofta en mycket trubbig metod för att upptäcka extremism. Du måste lyssna på vad en människa säger eller se vilka förebilder hon har eller vilka vänner hon väljer för att kunna veta. Att be till Allah på sin jobbrast är ingen indikation på extrema eller fundamentalistiska tankar. Inte heller att klä sig modernt och tala verserat om att bryta utanförskap i förorten. Du har alltså ingen aning om vem av dem som kan vara en extremist.

* * *

I oktober kommer en märklig rättegång att äga rum i Göteborgs tingsrätt. Två representanter för Muslimska mänskliga rättighetskommittén, MMRK, har valt att väcka enskilt åtal mot socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson för förtal. Skälet är att hon skrivit på sin blogg att de två är ”extrema röster”.

MMRK är en organisation vars representanter under många år bjöds in till såväl medier som maktens korridorer. De gjorde sig själva till ”representanter” för muslimer i allmänhet, men har åsikter som sannolikt endast delas av ett fåtal. Få av dem som bjöd in MMRK verkar dock ha lyssnat på vad de verkligen säger.

En som har lyssnat är däremot Dokus Johan Lundberg, vilket han skrev om i en krönika i början av augusti:

”I intervjun redogör hon för sin politiska strategi. Den handlar om att mobilisera ”icke-vita” människor i så kallat utsatta (eller som hon säger: segregerade) områden för att göra revolution: ’Det här kommer att bli en konfrontation mellan det vita majoritetssamhället och människor som inte är vita i Sverige, där de kräver samma rättigheter.’ Det viktiga, säger hon, är att göra invandrare ’raspolitiskt’ medvetna”.

Jag rekommenderar alla att läsa hela krönikan.

* * *

Det är ungefär ett år sedan vi drog igång arbetet med insamlingsstiftelsen Doku. Under det här året har vi publicerat flera nyheter och granskningar av den radikalislamistiska miljön i Sverige på sajten. Vi har också haft bakgrundsartiklar där vi berättat om personer som spelat och spelar stor roll för spridning av framförallt den salafijihadistiska ideologin och metodiken. Huvudsyftet med stiftelsen är just det, att med journalistik ”sprida kunskap om den våldsbejakande/radikala islamistiska miljön, ur ett i huvudsak svenskt perspektiv”, som det anges i stiftelsens stadgar.

Under kommande år vill vi fortsätta arbetet med att belysa nätverk, personer, organisationer och andra aktörer inom den här miljön, för att ytterligare öka kunskapen hos allmänhet, politiker och andra beslutsfattare. Stiftelsens akilleshäl är ekonomin, som enbart vilar på era donationer. De har hittills räckt för att genomföra enskilda granskningsprojekt, men det är svårt för oss att planera något mer långsiktigt. Vi är därför tacksamma för varenda krona som flyter in.

Hjälp oss gärna med att sprida information om stiftelsen och hur man kan donera. Alla uppgifter finns via den här länken: https://doku.nu/stodvarverksamhet/

MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare för doku.nu

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.