Risk för decennier av jihadistiskt våld i Afrika

Hans Brun, terrorexpert och skribent i Doku.

Situationen i Mocambique har på relativt kort tid blivit mycket allvarlig. En jihadistisk upptrappning i Afrika är ytterligare ett allvarligt hot som måste hanteras med hjälp av västvärlden. Det är stor risk för att vi står inför åratal, om inte decennier, av jihadistiskt våld i denna del av världen, skriver Hans Brun i en analys.

Många läsare känner till att det finns en rad olika jihadistiska terrorgrupper som i första hand är aktiva i Afrika, exempelvis Boko Haram, al Shabaab och den nordafrikanska grupperingen al Qaeda in the Islamic Maghreb (AQIM). Vad som kanske inte är lika känt är de jihadistiska grupperingar som verkar i den demokratiska republiken Kongo (DRK) och Mocambique sedan några år tillbaka. Situationen i Mocambique har på relativt kort tid blivit mycket allvarlig. Uppskattningsvis har minst 2.500 personer dödats, de flesta av dem civila. Vidare har cirka 700.000 personer tvingats fly från sina hem.

Bakgrunden till det hela står delvis att finna i den Islamiska Statens förmåga att sprida sitt budskap, exploatera redan befintliga regionala konflikter och skapa nya allianser med olika samarbetspartners. Under hösten 2017 började den Islamiska Statens (IS) propagandamaskineri sprida uppgifter om jihadister aktiva i DRK. Dessa jihadister uppgavs tillhöra ”Staden för Monoteism och Monoteister” (MTM).

Denna gruppering anses vara relativt liten och dess ursprung är omtvistat och det kan röra sig om en äldre gruppering som sökt skapa stöd från IS genom att helt enkelt byta till ett passande namn, något man uppenbarligen lyckades med. I augusti 2018 började IS-ledare Abu Bakr al-Baghdadi nämna  något som senare kom att utvecklas till den ”Islamiska Statens Centralafrikanska provins” (IS-CAP).

Denna utveckling förstärktes av möjligheterna till att exploatera politiska och sociala spänningar i norra Mocambique, i första hand i landets nordligaste provins, Capo Delgado. Denna region är av strategiskt intresse för en rad aktörer. Regionen är känd för god tillgång på mineraler, ädelstenar, timmer och ansenliga fyndigheter av naturgas. En rad utländska företag från bland annat Frankrike, Italien och Ryssland har investerat stora belopp i hamnar och offshore-anläggningar för att kunna utvinna naturgas, bland annat på Afungi-halvön.  

En majoritet av befolkningen i Capo Delgado-provinsen är muslimer i ett land som domineras av en katolsk befolkning

Situationen och utvecklingen i norra Mocambique påminner i mångt och mycket om utvecklingen i norra Nigeria där Boko Haram har härjat sedan 2010. En majoritet av befolkningen i Capo Delgado-provinsen är muslimer (55 procent) i ett land som domineras av en katolsk befolkning. Regionen är fattig och eftersatt. Läs- och skrivkunnighet är låg och barnadödligheten är hög. Det finns sedan lång tid tillbaka vissa spänningar mellan landets kristna majoritet och den muslimska minoriteten.

Många civila har den senaste tiden fallit offer för det jihadistiska våldet i Mocambique. Bild: Valéria Rodrigues Valéria/Pixabay.

Detta förstärks dessutom av en den klassiska konflikten mellan centrum och periferi som i Mocambique gör sig påmind i form av en konflikt mellan landets nordliga och sydliga delar, något som förstärks av en orättvis fördelning av landets ekonomiska resurser, där de södra delarna av landet gynnas på de norra delarnas bekostnad. Värdet av de resurser som finns i norr har främst hamnat hos en elit med kopplingar till centralmakten i landets huvudstad Maputo, belägen 270 mil söderut.

Dessa problem och missförhållanden har diskuterats öppet i landet åtminstone sedan 2005. Situationen försämrades gradvis av en rad orsaker, lokalbefolkningen utsattes för övergrepp och påtryckningar i samband med att olika företag etablerade sig i regionen. Detta blandades sedan tillsammans med en rad andra faktorer som har skapat dagens situation. Landets muslimska ledarskap misslyckades i mångt och mycket med att vinna de ungas förtroende i en region som var ekonomiskt och socialt underutvecklad trots enorma naturtillgångar. Till detta tillkom spänningar mellan kristna och muslimer, en frånvarande och korrupt regeringsmakt som använde sig av inkompetenta och brutala säkerhetsstyrkor för att upprätthålla lag och ordning.

Regeringen svarade med klumpiga och hårdhänta motåtgärder som förvärrade situationen

Situationen i landets norra delar försämras under perioden 2016-2017. Regeringen svarade med klumpiga och hårdhänta motåtgärder som förvärrade situationen, bland annat förstördes ett flertal moskéer. Oroligheterna inleds på allvar under hösten 2017 då bland annat en polisstation i hamnstaden Mocimboa da Praia attackerades. Kort tid därefter började rörelsen använda sig av namnet Ahl al-Sunnah wa al Jamma’ah (ASWJ).  

Under 2017 lyckas ASWJ genomföra minst tre attacker. Antalet attacker ökade sedan i snabbt tak, under 2018 genomfördes minst 19 attacker och under 2019 minst 34. Situationen förvärrades än mer under 2020. Enbart under årets första kvartal genomfördes hundratals attacker mot olika mål. Attackerna drabbade ofta försvarslösa byar, viktiga städer, militärbaser och säkerhetsstyrkor. Dessutom attackerades den kristna befolkningen systematiskt, precis som i Nigeria förstördes dessutom kyrkorna. Även attackerna påminner om Boko Harams beteende, de kännetecknas av ett systematiskt övervåld, massmord på civila, halshuggningar, nedbrända hem, förstörda skördar och bortförda kvinnor och barn. 

Under 2018 kunde det noteras att IS visade ett allt större intresse för ASWJ. Bilder började publiceras med den svarta fanan som används av IS och rörelsen fick av allt att döma ett tillskott av vapen och kunskap. Var dessa resurser kommer från och hur de finansieras är för närvarande oklart. Rörelsen anses få vissa medel genom bankrån, smuggling och beskattning av andra aktörers smuggling, men dessa belopp räcker inte på långa vägar.

Rimligtvis har ASWJ tillgång till något slag av välbeställd finansiär, huruvida detta är IS eller exempelvis en stormakt är oklart. Ett flertal afrikanska analytiker har antytt att Kina kan spela en viss roll i det hela. Det finns inga entydiga bevis för att utländska jihadister har tagit sig till regionen i någon större utsträckning. Om så är fallet rör det sig i främst om individer från Tanzania och Uganda. Vissa ASWJ-medlemmar anses ha tränats i Somalia av al Shabaab.

Under 2020 blir rörelsen alltmer välbeväpnad, bland annat tyngre vapen som exempelvis tunga kulsprutor, raketgevär och även granatkastare

I juni 2019 upptas ASWJ formellt som en del av IS-CAP och i samband med detta avges också en trohetsed till IS. I samband med detta ökar den jihadistiska rapporteringen om genomförda attacker. ASWJ börjar även omnämnas i text och bild i olika propagandaprodukter. 

Under 2020 blir rörelsen alltmer välbeväpnad, bland annat tyngre vapen som exempelvis tunga kulsprutor, raketgevär och även granatkastare. Detta är ett intressant konstaterande eftersom sådana vapen ställer helt andra krav på logistik och underhåll om de skall vara användbara. Av allt att döma härrör dessa vapen från källor utanför Mocambique.

ASWJ tycks även ha utvecklat en allt större förmåga att leda och koordinera relativt sofistikerade attacker, något som kunde noteras i augusti 2020. Rörelsen lyckades då erövra den strategiskt viktiga hamnstaden Mocimboa da Praia. De säkerhetsstyrkor som fanns i området tvingades dra sig tillbaka och ASWJ lyckades behålla kontrollen över staden under hösten 2020, något som rimligtvis måste anses utgöra en indikation på rörelsens förmåga och ambition.

Under hösten genomfördes ytterligare en rad attacker som utgör en illustration på hur snabbt rörelsen har utvecklats. I oktober genomförde ASWJ för första gången en attack inne i grannlandet Tanzania. Ett tjugotal civila uppges ha dödats och det uppskattas att ungefär 300 ASWJ-medlemmar deltog i attacken, en förhållandevis stor styrka. Under hösten genomfördes också ett flertal attacker mot byar i Capo Delgado-provinsen där män och pojkar systematiskt mördades samtidigt som kvinnor och barn fördes bort. 

Rörelsen anses ha ett flertal ledare som har förmåga att koordinera och planera större angrepp på olika platser. Attackerna tycks spridas över ett allt större geografiskt område och ASWJ anses i praktiken ha kontroll över åtminstone en tredjedel av Capo Delgado-provinsen.       

Våldet har om möjligt trappats upp ytterligare under 2021. I centrum för oroligheterna står bland annat staden Palma, som sedan länge har identifierats av analytiker som ett lämpligt mål för ASWJ. Orsakerna till detta är flera. Palma är beläget i ett svårtillgängligt område nära gränsen till Tanzania. Vägarna är svåra att kontrollera och staden är ett viktigt centrum för utvinning av naturgas.

Redan under 2020 dödades lokalt anställda vid dessa företag i olika attacker

Det franska företaget Total uppges investera 23 miljarder dollar i området. Till detta kommer andra företag, bland annat  italienska Eni SpA, som sägs investera åtta miljarder dollar och Exxon som förbereder egna investeringar i regionen. Detta är enorma belopp, i synnerhet för ett ekonomiskt svagt land som Mocambique.  

Redan under 2020 dödades lokalt anställda vid dessa företag i olika attacker. I juli hotade ASWJ offentligt genomföra attacker mot gasindustrin och staden Palma, något som ledde till att Total i augusti 2020 tecknade ett avtal avseende logistiskt stöd till en insatsstyrka som skulle skydda viktiga anläggningar och intilliggande områden. Trots detta lyckades ASWJ attackera Palma onsdagen den 24 april.

Attacken utgör en god illustration av hur pass skickliga ASWJ har blivit. Enligt uppgifter från sydafrikanska analytiker hade myndigheterna redan den 20-21 april indikationer ty att ASWJ förberedde ett större anfall mot Palma, men misslyckades med att vidta lämpliga förberedelser. Preliminära uppgifter visar att anfallet genomfördes från tre olika håll med bland annat granatkastare. Dussintals människor anses ha dödats och striderna uppges ha pågått fram till tisdagen den 30 april. 

Ett intressant faktum är att nyhetsbyrån Amaq Agency – som har kopplingar till IS – publicerade en dryg timme lång propagandavideo som skildrar striderna i Palma. Videon tycks ha publicerats samma dag, den 30 april, och är en indikation på att ASWJ och IS kan kommunicera med varandra förhållandevis ostört. 

Vad har då Mocambique gjort för att stävja denna utveckling? Faktum är att myndigheterna under lång tid har förnekat allvaret i situationen och har dessutom misslyckats med att skaffa sig någon slags förståelse för problemet och vem eller vilka aktörer som stöttar ASWJ. Istället har regeringen valt att skylla på ”utlänningar” och undvikit att bygga upp fungerande samarbeten med grannländerna. Länder som USA, Portugal och Frankrike har under lång tid erbjudit olika former av hjälp och stöd utan framgång. Istället har de styrande i Mocambique valt att använda sig av olika privata säkerhetsföretag. 

Av allt att döma försökte de styrande i Mocambique att spela ut stormakterna mot varandra

Av allt att döma försökte de styrande i Mocambique att spela ut stormakterna mot varandra, såväl amerikanska som ryska säkerhetsföretag visade intresse för att arbeta i Mocambique. Uppdraget gick till sist till Ryssland, kanske av ekonomiska skäl eller som ett sätt att visa tacksamhet och lojalitet. Ryssland har efterskänkt drygt 90 procent av landets skuld och stöttade dessutom landets frigörelse från Portugal under Sovjettiden (Mocambique var ju som bekant tidigare en portugisisk koloni).

I augusti 2019 besökte Mocambiques president Moskva och tecknade avtal avseende utvinning av naturgas och säkerhetspolitiskt stöd. Uppdraget gick till det ryska säkerhetsföretaget Group Wagner, som bland annat figurerat i tvivelaktiga sammanhang i Syrien och Libyen. Sådana säkerhetsföretag är ett sofistikerat säkerhetspolitiskt verktyg för den ryska regeringen. Formellt sett är legoknektar och privata militära säkerhetsföretag förbjudna i Ryssland, de existerar helt enkelt inte, något som gör det möjligt för den ryska regeringen att förneka deras existens och närvaro i olika konfliktområden.

Detta kan te sig aningen märkligt men det ligger väl i linje med rysk militär doktrin där bland annat gränserna mellan krig och fred suddas ut och där man medvetet försöker dölja den ryska statens direkta inblandning. Group Wagner anses vara styrda av oligarker som står nära den ryska regeringen och anses i praktiken vara en del av det ryska försvarsdepartementet och den ryska militära underrättelsetjänsten.

Group Wagner etablerade sig i de norra delarna av Mocambique under september 2019 i syfte att bekämpa ASWJ. Totalt var ungefär 200 man på plats understödda av åtminstone en attackhelikopter. Uppdraget blev mer eller mindre ett fiasko. Personalen var dåligt förberedd och utrustad och misslyckades med att vinna lokalbefolkningens förtroende. Under hösten dödades ett flertal av dem i olika bakhåll, helikoptern skjuts ned några månader senare. Under våren 2020 tvingas Group Wagner att dra sig tillbaka och lämnade Mocambique. Även sydafrikanska säkerhetsföretag har varit verksamma i landet utan större framgång.

I utbyte krävde EU stora satsningar avseende kunskapen om mänskliga rättigheter

Under hösten 2020 sker en politisk kursändring. Mocambique började vända sig till omvärlden och begärde stöd från den Europeiska Unionen (EU) som visade ett visst intresse för att bidra med logistiskt stöd och utbildning. I utbyte krävde EU stora satsningar avseende kunskapen om mänskliga rättigheter och ansvarsutkrävande för det fall att säkerhetsstyrkorna missköter sig, ett krav som tyvärr har goda grunder för sig.

Precis som i Nigeria är säkerhetsstyrkornas beteende ett stort problem. Den moçambikiska militären har anklagats av bland annat Amnesty International för att ha begått grova övergrepp mot civilbefolkningen och för att använda sig av våld på ett urskillningslöst sätt. De civila i regionen har det mycket svårt, de kläms mellan regeringens säkerhetsstyrkor, AWSJ och dessutom olika kriminella nätverk som opererar i regionen. 

Situationen är minst sagt oroväckande. Det står utom allt tvivel att de regionala stormakterna Sydafrika, Nigeria och Etiopien inte ensamma klarar av att hantera det jihadistiska hotet. I Nigeria har regeringen utan större framgång sökt besegra Boko Haram i tio års tid med varierande framgång. Etiopien har en rad andra problem att hantera och Sydafrika klarar inte av att ensamma stötta Mocambique i kampen mot ASWJ.  Efter attacken i Palma har länder som bland annat Portugal erbjudit stöd. Frågan är om detta inte är för lite och för sent. Det finns ett säkerhetspolitiskt vacuum i Afrika och frågan är vilka krafter som kommer fylla detta tomrum. Det finns tydliga tecken på att olika jihadistiska grupperingar blir allt starkare runt om i Afrika.

President Trump var som bekant notoriskt ointresserad av strategi

Det är dessutom för närvarande oklart vilken roll Kina spelar och vill spela framöver och vilken roll USA kommer att spela i regionen. President Trump var som bekant notoriskt ointresserad av strategi och strävade efter att trappa ned den amerikanska närvaron i en rad afrikanska länder så mycket som möjligt.

Frågan är om president Biden har kraft att hantera de utmaningar som USA och västvärlden står inför för närvarande. Ryssland kraftsamlar just nu vid gränsen till Ukraina, Kina uppträder allt aggressivare mot bland annat Taiwan och Indien. En jihadistisk upptrappning i Afrika är ytterligare ett allvarligt hot som måste hanteras med hjälp av västvärlden och frågan är om det finns resurser och vilja för detta. Det är stor risk för att vi står inför åratal, om inte decennier, av jihadistiskt våld i denna del av världen. 

Vad kan då göras för att vända denna utveckling? Lösningen står antagligen att finna i omfattande politiska och sociala reformer. Korruption och maktmissbruk måste stävjas. Stora investeringar avseende utbildning och infrastruktur måste göras i form av regionalt och gränsöverskridande samarbete. Alla dessa olika beståndsdelar måste sättas samman i en fungerande helhetsstrategi. Det finns tyvärr ytterst få tecken på att ett sådan strategi kommer tas fram under överskådlig tid.  

HANS BRUN
forskar om terrorism i Sverige och Storbritannien

Läs även: Jihadisterna vinner mark i Afrika och Al-Shabaab trappar upp sin verksamhet.

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.