Al-Shabaab trappar upp sin verksamhet

Den somaliska terrororganisationen al-Shabaab kontrollerar delar av landet.

En rad ledande experter beskriver allt oftare Afrika som en av de viktigaste frontlinjerna i kampen mot jihadismen. Terrorexperten Hans Brun skildrar i en serie artiklar för Doku den pågående utvecklingen. Idag publicerar vi del två, som handlar om Somalia och al-Shabaab.

Al-Shabaab, som fritt översatt betyder ”ungdomen” på arabiska, är något som enklast kan beskrivas som en utbrytargrupp från den somaliska islamiströrelsen Islamiska domstolars högsta råd. Rörelsen grundades 2006 bland annat för att driva bort utländska styrkor (främst etiopiska sådana) som var i Somalia för att stabilisera situationen och stötta den dåvarande somaliska regeringen.

År 2012 svor rörelsen trohet till al-Qaida. Under åren har al-Shabaab i första hand genomfört en rad blodiga terrordåd i Somalia, Kenya och Uganda. Rörelsen får stöd från utlandet i form av vapen och finanser och har dessutom rekryterat medlemmar ur den somaliska diasporan i en rad länder, inklusive Sverige (och då främst från Göteborgs- och Stockholmsområdet).   

Numera får Somalia också stöd från USA, som på allvar började intressera sig för säkerhetsläget i olika afrikanska länder efter terrorattackerna den 11 september 2001.

Som ett led i detta arbete skapade president Bush år 2007 det så kallade Afrikakommandot för att bemöta och bekämpa transnationella hot i Afrika. Detta sker i samarbete med en rad olika nationer såväl i som utanför Afrika i syfte att skapa regional säkerhet och stabilitet.

Enligt officiella källor är det övergripande amerikanska målet i Somalia att stötta den federala somaliska regeringen i dess arbete med att skapa ett tryggt och säkert samhälle för det somaliska folket. Inom ramarna för detta arbete bekämpas al-Shabaab och olika grupperingar som är lojala med IS. Stora delar av detta uppdrag utgörs av utbildnings- och ledningsstöd till de somaliska säkerhetsstyrkorna. 

För närvarande finns det uppskattningsvis 5.000 amerikanska soldater i Afrika-kommandot. Merparten av dessa är stationerade i Djibouti vid Röda Havskusten. Uppskattningsvis 700 amerikanska soldater är för närvarande stationerade i Somalia där de både stöttar de somaliska specialförbanden (den så kallade Danab-brigaden) och deltar aktivt i olika operationer mot al-Shabaab och IS.

De flesta av de amerikanska soldaterna tillhör specialförband av olika slag och är placerade vid ett antal mindre baser spridda över landet. Utöver detta genomförs regelbundet flyg- och drönarattacker mot olika mål kopplade till de jihadistiska grupperingarna.

Under 2020 har åtminstone 56 sådana räder genomförts enligt officiella uppgifter. Utöver de militära förbanden tjänstgör ett okänt antal CIA-operatörer i landet.

CIA (Central Intelligence Agency) är en mytomspunnen organisation som genomgått en rad förändringar under åren och det kan därför vara befogat att helt kort nämna dess bakgrund och uppdrag.

Under 1970-talet skakades organisationen av en rad skandaler.

Organisationen skapades 1947 av president Truman när relationerna med Sovjetunionen började försämras på allvar. CIA har sina rötter i en organisation som skapades under andra världskriget för att operera bakom fiendens linjer, Office of Strategic Services (OSS). I Europa var OSS i första hand verksamma på Balkan och i Frankrike men även i länder som Norge, där man bland annat opererade från baser i Sverige i samarbete med svenska och norska specialförband.

CIA har vårdat arvet efter de erfarenheter som gjordes under OSS-åren och är än i dag organiserad efter två huvudsakliga uppdrag. För det första har man en utpräglad operativ förmåga där personalen bland annat arbetar med olika slag av underrättelseinhämtning och samverkar med lokala samarbetspartners, till exempel motståndsrörelser.

Detta innebär i praktiken att CIA ofta är ansvariga för att utföra olika slag av hemliga operationer (covert operations) i andra länder för påverka den politiska utvecklingen i en för USA gynnsam riktning. Inom ramarna för denna verksamhet inryms allt från stöd till oppositionspolitiker och massmedia till organiserandet av statskupper.

För det andra har man av tradition en omfattande analytisk verksamhet där olika slag av insamlad information analyseras och bearbetas, något som bland annat resulterar i beslutsunderlag för presidenten.

Under 1970-talet skakades organisationen av en rad skandaler och offentliga utredningar (till exempel den så kallade Church-kommissionen) i kölvattnet av Watergate-skandalen. Detta medförde bland annat att den operativa verksamheten blev granskad och reglerad på ett helt annat sätt än tidigare.

President Ford utfärdade en så kallad exekutiv order som uttryckligen förbjöd ”politiska mord” och organisationen tonade ned de mer aggressiva delarna av verksamheten och satsade alltmer på teknisk inhämtning av information. Detta genomfördes på bekostnad av bland annat rekrytering av människor som informationskällor.

I många avseenden var det nödvändigt att reglera CIA:s verksamhet men reformerna medförde att man inte hade tillgång till alltför många samarbetspartners eller mänskliga källor inom exempelvis al-Qaida när jihadismen började bli ett problem på allvar under 1990-talet. President Clinton gav bland annat uttryckligen order om att han ville se Osama bin Laden gripen eller dödad men såväl CIA som den amerikanska militären var ovillig att ta fram och presentera realistiska planer för detta, något som gjorde president Clinton både frustrerad och irriterad.

Terrorattackerna den 11 september förändrade CIA:s roll och uppdrag radikalt. Det fanns ingen fungerande amerikansk plan för att ta sig an al-Qaida och talibanerna i Afghanistan och det var CIA som de facto utformade planen för att störta talibanerna i samarbete med små enheter av amerikanska specialförband och lokala allierade (den Norra Alliansen).

Under 00-talet har CIA fått en alltmer offensiv roll där man bland annat använder sig av drönare för att identifiera och eliminera personer som upplevs som ett hot mot amerikanska intressen.

Av säkerhetsskäl är organisationen försiktig med att publicera namn på den personal som dödas i tjänst. Enligt offentlig information har åtminstone ett drygt dussin operatörer dödats sedan 2001 i samband med operationer riktade mot jihadister och jihadistiska nätverk världen över.           

Det tämligen omfattande säkerhetspolitiska stödet till Somalia från amerikansk militär och CIA kompletteras med ett omfattande humanitärt bistånd inom en rad samhällssektorer. Det är stora belopp och resurser som har investerats för att ändra på utvecklingen i Somalia och en naturlig fråga att ställa är naturligtvis hur pass effektiva dessa satsningar är.

I dagsläget uppges al-Shabaab kontrollera mindre delar av Somalia än för tio år sedan, men kan fortfarande operera tämligen obehindrat i landets södra och centrala delar. I dessa delar av landet utövar de fortfarande kontroll över den lokala ekonomin och infrastrukturen.

Hittills i år har al-Shabaab kopplats till ungefär 1.500 våldsincidenter (bland annat skjut- och sprängdåd). Motsvarande siffra för 2019 var drygt 1.200 sådana incidenter, det vill säga rörelsen är fortfarande i allra högsta grad aktiv med god förmåga att genomföra attacker i Somalia.

Al-Shabaab kan fortfarande operera tämligen obehindrat i landets södra och centrala delar.

Vanligtvis använder sig al-Shabaab av förhållandevis enkla metoder som exempelvis bakhåll, nålsticksattacker samt olika slag av bomb- och minförsåt.

Rörelsen har vidare de facto lyckats skapa en fristad, en så kallad ”safe haven”, i landets södra delar. Detta har man lyckats med dels därför att terrängen är synnerligen oländig, dels på grund av att den lokala befolkningen och klanledarna är negativt inställda till den somaliska centralmakten, något som i praktiken innebär att det är näst intill omöjligt för säkerhetsstyrkor att operera effektivt i regionen.

För närvarande anses al-Shabaab kunna mobilisera någonstans mellan 5.000 och 10.000 man. Siffrorna är som synes svårbedömda men utgör en indikation på hur stark rörelsen fortfarande är.

Al-Shabaab har dessutom genomfört en rad mer avancerade attacker. Bland annat har en serie mordförsök genomförts under året riktade mot militära ledare och statstjänstemän i städer som Mogadishu och Kismayo.

Under hösten lyckades man mörda chefen för handelskammaren i Jubaland tillsammans med en handfull av dennes medarbetare. Dessutom kan det noteras att al-Shabaab också börjar visa ett alltmer sofistikerat beteende vad gäller planering av avancerade attacker.

Ett exempel på detta utgörs av ett fall där en kenyansk medborgare rekryterades för att sedan skickas till Asien för pilotutbildning. När personen ifråga greps upptäcktes dessutom en mängd skjutvapen och sprängmedel. 

Forskare och analytiker har vidare kunnat notera en alltmer uttalad ambition att attackera amerikanska och västerländska mål i regionen, bland annat med hjälp av väg- och bilbomber. Detta har kombinerats med ett alltmer utbrett bruk av propaganda för att sprida överdrivna redogörelser om sådana attacker.

Som om detta inte är illa nog är den Islamiska Staten (IS) närvarande i åtminstone de norra delarna av Somalia.

Al-Shabaab har trots omvärldens ansträngningar fortfarande kapacitet att genomföra attacker utanför Somalias gränser, i första hand mot mål i Kenya. En mängd sådana attacker har genomförts under 2019 och 2020, i första hand mot kenyansk polis och kenyanska säkerhetsstyrkor, skolor och infrastruktur för mobilnätet. Dessutom har man vid ett flertal tillfällen framfört hot riktade mot den kenyanska turistindustrin, en viktig inkomstkälla för landet.

Som om detta inte är illa nog är den Islamiska Staten (IS) närvarande i åtminstone de norra delarna av Somalia under namnet IS-Somalia. Denna del av IS för en undanskymd tillvaro och har inte varit alltför aktiv jämfört med al-Shabaab. Antalet aktiva medlemmar uppskattas till något hundratal. Trots det anses grupperingen följa IS-ledningens råd och anvisningar, bland annat genom IS-publikationen al-Naba.

Amerikanska förband har genomfört flygräder mot grupperingen under 2020 och ett flertal medlemmar har gripits levande av somaliska säkerhetsstyrkor. Det väsentliga i sammanhanget är att IS överhuvud taget har lyckats etablera en närvaro i landet och det utgör en intressant fingervisning om IS prioriteringar och vad som kan komma att ske i framtiden.

Under november månad i år genomfördes en insats (Operation Gendershe) i syfte att gripa en ökänd bombillverkare. Denne person, känd under namnet ”ingenjör Mohamed”, anses vara en skicklig konstruktör av improviserade sprängladdningar som dödat hundratals civila i en lång rad attentat i både Kenya och Somalia.

Enligt underrättelsekällor som bedömdes som tillförlitliga framgick att ingenjör Mohamed vistades tillsammans med en handfull personer tillhörande al-Shabaabs ledarskikt cirka femtio kilometer sydväst om Somalias huvudstad Mogadishu.

En operation planerades för att om möjligt gripa eller eliminera dessa personer. Det hela resulterade i ett allvarligt bakslag. Somaliska källor uppger att de amerikanska och somaliska förbanden hamnade i ett väl förberett bakhåll. Minst fyra somaliska soldater och en CIA-operatör dödades. Deras kollegor tvingades dra sig tillbaka med oförrättat ärende.

Det är för närvarande okänt om al-Shabaab hade planerat detta i förväg genom att överlista amerikansk och somalisk underrättelsetjänst eller om de visade sin förmåga att hantera en oväntad situation.  

Denna händelse är bara ett exempel på de svårigheter Somalia har att hantera; den ger en fingervisning om al-Shabaabs förmåga och hur svårt det är för en supermakt att hantera det hela.

Situationen blir om möjligt än mer komplicerad eftersom president Trump har beslutat att avveckla den amerikanska militärens närvaro i Somalia. Majoriteten av den militära personalen skall lämna landet under december 2020 och januari 2021, något som enligt en rad framstående bedömare utgör ett förödande bakslag i kampen mot al-Shabaab och andra jihadistiska grupperingar i området.

Den amerikanska reträtten kommer vid en känslig tidpunkt.

Vissa av de amerikanska soldaterna kommer antagligen att stationeras i grannlandet Kenya, något som gör det möjligt att exempelvis genomföra drönarattacker. Däremot förloras närvaron på marken, de fördelar detta innebär och möjligheterna att träna och stötta somalisk militär.

CIA:s framtida roll i Somalia är oklar. Om organisationen fortsätter att operera i landet så sker detta utan direkt militärt stöd, vilket innebär att operatörerna lämnas ensamma på marken i en miljö som kan vara synnerligen farlig. Detta gäller naturligtvis också för de biståndsarbetare som arbetar med att stärka och stötta det somaliska samhället.

Den amerikanska reträtten kommer vid en känslig tidpunkt. I februari 2021 ska val genomföras till det somaliska parlamentet. Det amerikanska tillbakadragandet kan mycket väl göra det betydligt svårare att genomföra valet på ett säkert och tillfredsställande sätt.

Utöver detta hemsöks grannlandet Etiopien av mycket allvarliga politiska oroligheter. Även i Irak och Afghanistan försöker president Trump ta hem amerikansk trupp. Det hela innebär att jihadisterna ges ett ökat handlingsutrymme i Somalia, Irak och Afghanistan.

Den jihadistiska propagandaapparaten kommer dessutom framställa detta som en stor jihadistisk seger, något som kommer att underlätta såväl rekrytering som finansiering av verksamheten. Det hela kommer att bli en formidabel utmaning för president Biden och omvärlden under de kommande åren.  

Att läsa vidare

Det finns en enorm mängd litteratur för läsare som vill fördjupa sig i ämnet eller ge bort något riktigt bra och läsvärt i julklapp. Om man vill läsa mer om CIA:s roll i Afghanistan så rekommenderas två böcker skriva av de personer som ledde verksamheten på plats under 2001-2002. Dessa är:

  • Gary C. Schroen, First In: An Insider´s Account of How the CIA Spearheaded the War on Terror in Afghanistan (2006).
  • Gary Berntsen och Ralph Pezullo, Jawbreaker: The Attack on bin Laden and al-Qaeda: A Personal Account by the CIA´s Key Field Commander (2005).

I texten antyddes att OSS bedrev viss verksamhet i Sverige under andra världskriget. Den som vill läsa mer om detta kan lämpligtvis läsa John Prados läsvärda bok Lost Crusader: The Secret Wars of CIA Director William Colby (2006).

Denne Colby tjänstgjorde i Norge och Sverige under kriget och var dessutom stationerad som diplomat vid amerikanska ambassaden i Stockholm efter kriget. En av hans huvuduppgifter där var att med den svenska regeringen goda minne skapa fröet för en svensk motståndsrörelse för det fall att Sverige ockuperades av Sovjetunionen.

Detta är ett synnerligen intressant ämne i sig och för den som vill läsa mer om det kan jag varmt rekommendera Mikael Holmströms fina bok Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser (2012).

HANS BRUN
forskar om terrorism i Sverige och Storbritannien

Tidigare artikel i serien: Jihadisterna vinner mark i Afrika

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.