Det råder ingen tvekan om att islam har problem med sina extremister och terrorister, men det är just fanatismen som är problemet, skriver Magnus Sandelin i en kommentar.
Över 300 dödsoffer skördade de samkoordinerade terrorattackerna mot kyrkor och hotell på Sri Lanka under påskhelgen. Förövare var attentatsmän drivna av den salafijihadistiska ideologin, en islamistisk ideologi som rättfärdigar dödande av människor som räknas till fel sort, som i det här fallet kristna.
Under 2017 minskade den islamistiskt motiverade terrorismen i världen, enligt statistik från Global Terrorism Index. Anledningen var Islamiska statens tillbakagång i Syrien och Irak. Ändå lyckades de salafijihadistiska terrorgrupperna IS, al-Qaida, Boko Haram och Talibanerna det året ta död på närmare elvatusen människor, ofta i attentat som endast snabbt flimrade förbi i nyhetsflödet. I skenet av tidigare års mer omfattande massmördande så beskrevs det ändå i medierna som att utvecklingen gick åt rätt håll.
Det finns dock ingenting som tyder på att världen kommer att bli kvitt det gift som den salafijihadistiska ideologin innebär under de närmaste decennierna, Islamiska statens militära nederlag till trots. Ideologin kommer att fortsätta förgifta människors tänkande om att den som har fel religion eller religionstolkning förtjänar döden, oavsett om det handlar om kristna, judar, muslimer eller andra. Den sprids snabbt med nätet och får näring ur konflikter eller händelser lokalt eller globalt, som påstås bekräfta en världsbild där islam och muslimer anses vara utsatt för global förföljelse och förödmjukelse. Vi har predikanter i Sverige som under många år har spridit de senare föreställningarna i skattefinansierade föreningar.
”Det rör sig om det typiska fanatiska anspråket: om jag tycker att något är fel, dödar jag det tillsammans med dess grannar.”
Det råder ingen tvekan om att religionen islam har problem med sina extremister och terrorister. Den salafijihadistiska ideologin är en tolkning av islam, men de islamistiska terroristerna på Sri Lanka har betydligt mer gemensamt med den högerextrema terrorist som mördade över femtio muslimer i en moské i Christchurch på Nya Zeeland i mars än vad de har med majoriteten av praktiserande muslimer i världen.
Den israeliske författaren Amos Oz menade att fanatismens innersta väsen är lusten att tvinga andra människor att förändras. I sin lilla bok Hur man botar en fanatiker (2006) skrev han: ”Det handlar om den urgamla striden mellan fanatism och pragmatism. Mellan fanatism och pluralism. Mellan fanatism och tolerans. Den 11 september handlade inte ens om huruvida USA är gott eller ont, huruvida kapitalismen är avskyvärd eller självklar, huruvida globaliseringen bör upphöra eller inte. Det rör sig om det typiska fanatiska anspråket: om jag tycker att något är fel, dödar jag det tillsammans med dess grannar.”
Om världen ska ha en möjlighet att bekämpa terrorismen så måste vi ta in vad Amos Oz skriver. Problemets kärna ligger i fanatismen, inte i religionsutövandet.
MAGNUS SANDELIN
