Att antalet dåd med våldsbejakande jihadism som motiv minskat är en trend som märkts i flera år i rad i hela Europa. Men i den situation som nu råder blir det viktigare att identifiera dem som understödjer, inspirerar till och finansierar verksamheter som i förlängningen kan leda till nya vålds- och terrordåd, skriver Anna-Lena Lodenius i en kommentar till Säpos senaste årsrapport.
I Säkerhetspolisens senaste årsbok för 2019 konstateras att antal terrordåd i västvärlden som utförs med våldsbejakande jihadistiska motiv har minskat, samtidigt som de högerextremistiska dåden ökat. Säpo beskriver det som en ”konvergens”, alltså hotbilden som respektive miljö står för har blivit mer jämförbar. Det är säkert en korrekt bild, men samtidigt en information som kan få olika aktörer att sänka garden och inte göra tillräckligt. Drivkrafterna hos IS och liknande grupper finns kvar, och den våldsbejakande islamistiska miljön fortsätter att indoktrinera och rekrytera.
Ahn-Za Hagström, senior analytiker vid enheten för Kontraterrorism och författningsskydd, berättade vid presskonferensen där årsboken presenterades hur Säkerhetspolisens arbete bedrivs på två parallella plan: I det korta perspektivet försöker polisen agera i samband med utförda attentat, eller ännu hellre avslöja attentatsplaner och avvärja terrordåd innan de begås. Men personerna som polisen då identifierar är ofta inte kända sedan tidigare, och det kan vara svårt att bedöma styrkan i deras övertygelse och den exakta motivbilden. Det räcker alltså inte att hantera dåden enskilt.
I det långa perspektivet måste polisen arbeta mot olika miljöer och den radikalisering och rekrytering som förekommer där. Här ligger fokus på att försöka fånga in ”nästa generation av krigare”, alltså individer som kanske så småningom försöker bygga upp nästa kalifat. De kan befinna sig i olika sociala sammanhang i den vanliga världen.
Ahn-Za Hagström betonade att aktörer i det civila samhället kan spela en viktig roll för att både identifiera hoten och fånga upp de som riskerar att attraheras av radikala budskap.
En allt större del av indoktrineringen och rekryteringen sker ju i den digitala världen, och det är också här som det mesta av propagandan sprids. Det har blivit allt svårare för polisen att skaffa sig insyn i det som pågår till exempel i olika sociala medier, apparna blir allt mer avancerade och krypterade och mängden information som sprids är överväldigande. Här behövs ökad kunskap, men också ett väl fungerande polissamarbete över gränserna.
Säkerhetspolisen gav vid presskonferensen en bild av att det är de stora polisiära insatserna mot våldsbejakande jihadism som fått miljön att minska. Med risk att trampa polismakten på tårna måste väl också framhållas det faktum att kalifatet föll efter att ha bekämpats militärt.
Det har talats mycket på senare år om hur terrordåd numera ofta sker i form av ”handlingens propaganda”. Dåden utförs förstås för att åstadkomma skada, men också för att inspirera andra, det skickas ut olika manifest, dåden kan live-streamas och olika aktörer hänvisar flitigt till varandra.
Det ”ledarlösa motståndets taktik” uppstod inom högerextremistiska kretsar, men har utvecklats och förfinats av islamister under hela 2010-talet. Budskapet är också: Gör vad du kan där du är! Må det sedan vara ett stort terrordåd eller att sprida propaganda, målet och motivet är detsamma.
Terrorbenägna miljöer förändras både av yttre tryck, inneboende svaghet och omständigheter i omvärlden som sammantaget skapar förskjutningar i den ena eller andra riktningen. Säkerhetspolisen gav vid presskonferensen en bild av att det är de stora polisiära insatserna mot våldsbejakande jihadism som fått miljön att minska. Detta arbete bedrivs förstås inte bara i Sverige utan i hela västvärlden, terrorism är ju knappast en fråga som längre går att hantera på nationell nivå. Med risk att trampa polismakten på tårna måste väl också framhållas det faktum att kalifatet föll efter att ha bekämpats militärt.
Det är vanskligt att dra stora växlar på en enda polisiär rapport avseende ett kalenderår i ett land i Europa. Men att antalet dåd med våldsbejakande jihadism som motiv minskat är en trend som märkts i flera år i rad i hela Europa. Samtidigt är det förstås glädjande att polisen inte vill förlora greppet om miljöerna.
Men i den situation som nu råder blir det viktigare att identifiera dem som understödjer, inspirerar till och finansierar verksamheter som i förlängningen kan leda till nya vålds- och terrordåd. Säpo betonade särskilt vikten av att studera ”influencers” i den radikala jihadistiska miljön. Det finns anledning att påminna om att Doku har publicerat en lång serie artiklar just om ”islamismens influencers”.
Årsboken nämner även ett annat ämne som Doku tagit upp vid olika tillfällen, nämligen hur viktigt det är att förhindra att organisationer som bidrar till radikalisering får del av offentliga medel.
Kopplingarna mellan terrorism och vanlig kriminalitet uppmärksammas allt oftare, vilket också nämndes vid presskonferensen. Detta har länge varit känt vad gäller högerextremister, men olika forskarrapporter har visat att sambanden mellan radikal våldsbejakande jihadism och kriminalitet är minst lika starkt.
En kris som den vi just upplever med Coronaviruset gör att många människor får det sämre ekonomiskt och förlorar sina jobb. Att människor känner en större utsatthet och otrygghet är en faktor som kan gynna radikala politiska och religiösa grupper. Detta märks kanske inte heller i det korta perspektivet, men det understryker vikten av att arbeta långsiktigt med den här typen av frågor. Även om kalifatet fallit och IS har lidit förluster får varken polisen eller det civila samhället slå sig till ro.
ANNA-LENA LODENIUS
Journalist och redaktionsmedlem hos Doku
