Även hatet mot ”otrogna” är reellt och allvarligt

Jämfört med för några år sedan ser vi en nedgång i radikalislamistisk aktivitet men troligen är den temporär, skriver Magnus Sandelin.

Islamofobi, antisemitism, fientlighet mot ”otrogna” eller annan intolerans har olika namn men är i grunden uttryck för samma sak, ett behov av att förlita sig på enkla förklaringar om sakernas komplicerade tillstånd. Det är bekvämt att ha fördomar och tro på konspirationsteorier. Och det är alltid enklare att skylla problemen på någon annan, skriver Magnus Sandelin.

Juletid till trots, på sociala medier låter hatet och fördomarna om andra människor som vanligt. Vi har olika beteckningar på dessa fördomar, beroende på vilken grupp som de riktas emot. Men innehållet är i princip detsamma. Du förutsätts att vara på ett speciellt sätt, tänka på ett speciellt sätt eller agera på ett speciellt sätt om du är till exempel jude, muslim eller ”svensk kristen”. Välj själva. Eller så antas du tillhöra någon särskild grupp om du uppfattas på ett speciellt sätt. Då spelar det ingen roll vad du själv identifierar dig som.

På så sätt är människor, oavsett bakgrund, ganska lika när det kommer till att hysa fördomar om andra, vi riktar det bara åt olika håll.

Fördomsfulla och även hatiska kommentarer om muslimer dyker då och då upp på Dokus facebooksida. Vi tar alltid bort den typen av kommentarer när vi ser dem. Rasism, fördomar och hat har inget där att göra. Doku granskar islamistisk extremism, men en del människor ser bara ”muslimer”.

Det finns en utbredd fientlighet mot muslimer i allmänhet i Sverige, och konspirationsteorier om en pågående ”islamisering” av samhället florerar i vissa miljöer. Den typen av fientlighet och vanföreställningar måste vi ta på allvar och bekämpa. Samtidigt finns en stor okunskap om olika inriktningar inom islam. Det har länge varit orsak till räddhågsenhet hos journalister eller bidragshandläggare på kommuner när det kommer till att peka ut extremisterna, men har även varit grogrund för fördomar och hat mot muslimer som grupp.

Det finns en omvänd fientlighet från en del islamister, som riktar sig mot ”icke-muslimer”. Det är en typ av intolerans som inte uppmärksammas så ofta i Sverige, men som likväl är reell och allvarlig då den bland annat kan göda terrorism.

Det finns en omvänd fientlighet från en del islamister, som riktar sig mot ”icke-muslimer”. Det är en typ av intolerans som inte uppmärksammas så ofta i Sverige, men som likväl är reell och allvarlig då den bland annat kan göda terrorism.

En kommentar på Facebook om en av Dokus medarbetare visar på fientligheten mot dem som uppfattas som ”otrogna”.

Under hösten har jag varit med i en diskussionsgrupp på Facebook med cirka 1500 medlemmar. Diskussionsgruppen vänder sig i första hand till muslimer. Ofta har Dokus artiklar diskuterats i gruppen, och det har varit både ris och ros. Många har varit konstruktiva i sina kommentarer, medan andra har luftat enbart hat och fördomar.

Hatet har i stor utsträckning fokuserat på ”de otrogna”. Ett annat begrepp är ”kafir”, som inom islam är en person ”som förnekar sanningen”, alltså en person som förnekar profeten Muhammeds budskap. Framförallt används det av vissa muslimer om kristna och judar.

Fundamentalisterna inom islam tolkar sin religion som att det är förbjudet att vara vän med en icke-muslim, eller att överhuvudtaget ha med dem att göra. Begreppet ”al-Walaa wal-Baraa” är centralt inom den fundamentalistiska salafismen och lyfts med jämna mellanrum fram som ett rättesnöre av svenska salafister. Det betyder att man ska älska det som Allah älskar, och hata det som Allah hatar. För extremisterna innebär det att hata ”de otrogna”.

Extremister har vidare kallat Dokus reportrar för ”smuts”, ”äcklig kaffira”, ”kuffar”, ”satan” etc.

De islamistiska extremisterna uppskattar inte journalistik som granskar dem. Det är naturligtvis varken förvånande eller något som vi journalister ska ta någon hänsyn till. Men de accepterar inte heller andra muslimer som försvarar sådan journalistik. I facebookgruppen som jag nämnde har muslimer, av fundamentalister, fått sin tro och identitet ifrågasatt av det skälet.

Extremister har vidare kallat Dokus reportrar för ”smuts”, ”äcklig kaffira”, ”kuffar”, ”satan” etc. Hat legitimeras genom att hänvisa till citat i Koranen som handlar om att muslimerna ska besegra de otrogna och föra dem till helvetet. Hatet mot dem som inte delar samma religiösa övertygelse är starkt. I gruppen har mord på dem som lämnar islam försvarats.

Och naturligtvis så finns även föraktet mot judar där, antisemitismen är central inom islamistiska miljöer. Undertecknad fick nyligen sin journalistik ifrågasatt av en person i gruppen med argumentet att jag skulle ha ”judiskt påbrå” (vilket jag för övrigt inte har).

Islamofobi, antisemitism, fientlighet mot ”otrogna” eller annan intolerans har olika namn men är i grunden uttryck för samma sak, ett behov av att förlita sig på enkla förklaringar om sakernas komplicerade tillstånd. Det är bekvämt att ha fördomar och tro på konspirationsteorier. Och det är alltid enklare att skylla problemen på någon annan.

MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare för doku.nu

Doku är helt beroende av donationer för att kunna bedriva sin granskande verksamhet. Hjälp oss genom att stödja oss ekonomiskt: swish: 1232570844, bankgiro: 5310-8924.