Både Islamiska Staten och Al-Qaida har under de senaste åren lidit stora nederlag. Samtidigt har båda organisationerna strategiskt hanterat förlusterna. Det är den ideologiska budskapsförmedlingen som är den egentliga nyckeln till långsiktig framgång för grupperna, skriver IS-forskaren Michael Krona.
Sedan attackerna mot USA den 11 september 2001 har den globala jihadiströrelsen genomgått stora förändringar. Nya grupper har formats, ledarskap och taktiker har förändrats och organisationer har blivit mer transnationella i sin karaktär.
Gemensamt för alla grupper som identifierar sig som jihadister är att de utifrån resurser är beroende av att strategiskt utnyttja medier och propaganda som en del av krigföringen. Även om mycket uppmärksamhet under senaste halvåret har ägnats Talibanernas övertagande av Afghanistan finns det synnerliga skäl att vrida blicken mot hur Islamiska Staten (IS) och Al-Qaida under radarn har mött utmaningar genom att omförhandla sina respektive syften, varumärken, och strategier med hjälp av propaganda. Till skillnad från demokratiska samhällen där kortsiktighet och popularitet ofta styr den politiska verksamheten så fungerar tålamod och långsiktighet som styrmedel för antidemokratiska och extremistiska organisationer. Den globala jihadiströrelsen, med IS och Al-Qaida i spetsen, visar hur tid är relativt och att det heliga kriget är evigt.
Båda grupperna har under de senaste åren lidit stora nederlag. Stora delar av Al-Qaidas ledarskap har degraderats. IS förlorade sitt territorium och kalifat i Irak och Syrien. Samtidigt har båda organisationerna strategiskt hanterat förlusterna. Men Al-Qaida har varit snabbare och mer flexibla än IS gällande att ändra taktik i den jihadistiska kampen.
Konkurrerar om resurser
De delar visionen om att förr eller senare upprätta ett utopiskt salafist-jihadistiskt orienterat samhälle men skiljer sig åt när det gäller medel för att uppnå det samt tidsramen för slutmålet. Dessutom konkurrerar de om resurser både när det gäller krigare och ekonomi, en konkurrens som förstärks genom tydliga ideologiska skiljelinjer.
Efter att Osama Bin Ladin dödats 2011 tog hans efterträdare Ayman al-Zawahiri beslutet att fokusera Al-Qaidas verksamhet på ’nära fienden’ snarare än spektakulära attacker i och mot västvärlden. De har sedan dess byggt band till lokala affilierade grupper i områden där de är aktiva och sökt att involveras i lokal social och politisk verksamhet. Al-Qaida lockar också fler krigare än IS även om IS varumärke fortfarande är starkt, inte minst tack vare en stor global anhängarskara som opererar på nätet.
Under IS tid i rampljuset har Al-Qaida strategiskt fortsatt på al-Zawahiris bana. Den förenklade slutsatsen som ofta dragits av USA:s och allierades avslut på närvaron i Afghanistan är att jihad som heligt krig mot väst fungerar och vinner framgång. Men i själva verket tycks alltså framför allt Al-Qaida se möjligheten i att använda ett mer regional- och lokalpolitiskt perspektiv för att nå inflytande och på sikt vinna mark.
Precis som Talibanerna i Afghanistan har avsett och lyckats förhandla nationellt så har Al-Qaida numera en liknande syn på vad som kan åstadkommas i jämförelse med Bin Ladins globala jihad. Att de tack vare flera års intensivt samarbete med Talibanerna i Afghanistan nu kan få möjlighet att stärka sin verksamhet ytterligare där för att om några år kunna utgöra ett mer direkt hot mot väst, är ett exempel på Al-Qaidas långsiktighet och tidsperspektiv.
Relationen mellan global respektive regional verksamhet syns också i budskapsförmedlingen från Al-Qaidas medieavdelningar och inte minst från huvudgrenen AQAP (Al-Qaida i Arabiska Peninsulan). Under oktober och november har Al-Malahim Media publicerat en filmad intervju i två delar av ett ’personligt möte’ med AQAP:s ledare Khatib Batarfi.
Effektiva som propaganda
I intervjun diskuteras övergången från Bin Ladins tidigare globala krig jämfört med att möta den närmre fienden i form framför allt Saudiarabien och motparter i Syrien och Yemen. USA utmålas som huvudfiende men kriget bör enligt Batarfi främst föras mot västallierade i regionen snarare än genom dyra och spektakulära attacker i Europa och USA.
Utifrån ett propagandaperspektiv är den här typen av intervjuer med all sannolikhet effektiva, eftersom de produceras på liknande sätt som när världsledare sitter ned med utvald journalist och förmedlar sin politiska filosofi. Form och innehåll skapar förtroende och autencitet, i jämförelse med till exempel IS vars nuvarande ledare och kalif ännu inte har visats eller uttalat sig direkt till supportrar.
Utöver den här typen av centraliserad kommunikation i officiella kanaler till en internationell publik finns också mer regionalt orienterad propaganda. Syftet är att skapa opposition till rådande maktförhållanden och vinna ideologiskt och lokalt militärt stöd. As Sahab Media, som bland annat producerar propaganda för Al-Qaidas gren i Indien (AQIS), publicerade nyligen en video med titeln ”Initiator is the aggressor”. Videon avser skapa ytterligare polarisering i en existerande regional konflikt där hindunationalister i Indien utmålas som skyldiga till diskriminering och fysiskt våld mot muslimer i Kashmirregionen.
Exemplet illustrerar strategin att påverka lokala kontexter och på sikt nå ideologiskt och politiskt inflytande. Med en numera väl utvecklad medietaktik där budskap formuleras för att attrahera en utvald grupp, i en specifik region och vid en viss tidpunkt, har Al-Qaida anammat IS recept för framgång på propagandaområdet.
När det gäller just IS så går det att spåra ett arv relativt långt tillbaka i tiden gällande vikten av medier och propaganda. Långt innan stora delar av världen egentligen lade märke till IS, redan under 2006, formades Islamiska Staten i Irak (ISI). Med ISI växte snabbt en tydlig propagandastrategi fram med framför allt effektiva videoproduktioner.
Medveten strategi att expandera
Den senare och nu avlidna kalifen Abu Bakr al-Baghdadi arbetade på den tiden inom ISI:s mediedepartement med produktion av videopropaganda riktad till lokala sunniområden i Irak. Han hade således både erfarenhet och intresse för retoriskt uppbyggd propaganda långt innan han utropade sitt kalifat 2014, vilket var en fingervisning om vad som skulle följa gällande IS propagandaverksamhet, som än idag växer om än utifrån nya parametrar.
IS, som förlorade sitt fysiska kalifat i Irak och Syrien 2019, har också en medveten strategi för att inte bara leva vidare utan också expandera. På ett militärt plan har gruppen i likhet med Al-Qaida byggt ett nätverk av allierade lokala militanta jihadistgrupper på olika kontinenter. Det är dock inte lika väletablerat i jämförelse med rivalen utan framstår mer som opportunistiskt och synnerligen förstärkt genom effektiv propaganda.
Sedan 2014 har IS dock haft en stadig militär närvaro i Afghanistan genom den numera så omtalade ISKP-grenen (Islamiska Staten i Khorasan Provinsen) men räknar idag även in officiella provinser i framför allt Väst- och Centralafrika och Södra Asien. Med andra ord har de utlokaliserat sig samtidigt som de fortfarande har aktivitet i både Irak och Syrien.
Men den fysiska utlokaliseringen är en sak. Minst lika viktigt är att IS nuvarande verksamhet i allt högre grad går ut på att mobilisera anhängare till att bidra till informationskriget. Organisationens mest frekvent utkommande officiella medieprodukt är nyhetstidningen al-Naba som varje vecka publicerar nyheter om genomförda attacker samt kommenterar geopolitiska skeenden. Under senare tid har av förklarliga skäl utvecklingen i Afghanistan, Talibanernas framfart, Al-Qaida och Haqqaninätverket varit i fokus i IS propaganda.
I al-Naba framställer IS sig som ensam företrädare för den ’sanna’ jihadismen och Talibanernas övertagande porträtterats som att ha skett i samarbete med USA för att tillsammans bekämpa IS i regionen. Att IS ofta utgår från en försvarsposition i sin budskapsförmedling är inget nytt. Men vikten av att konstruera bilden av sig själva som det enda pålitliga och sanna alternativet inom global jihadism har aldrig varit större. Därför designas den mediestrategiska rekryteringen därefter och målgrupperna under senaste halvåret har bland annat varit de talibaner som anser deras ledning varit för mjuka i sin framtoning, pakistanska talibaner som vill upprätta det globala kalifatet, samt radikala krafter inom den tidigare afghanska militären. I slutet av augusti publicerade ISKP en video i just detta syfte och propagandan är för närvarande helt central för IS för att utnyttja tillfället att rekrytera i regionen.
Men IS medieverksamhet har också alltid varit beroende av anhängare på nätet för att sprida officiell propaganda vidare i sina nätverk. När organisationen 2016 flyttade sin kommunikation från öppna sociala medier till krypterade plattformar följde supportrarna med och kunde bygga egna digitala nätverk. Den ökade handlingsfriheten i mer säkra kanaler låg till grund för det som sker idag i IS forum online; en betydande aktivitet av egenproducerad propaganda, spridning av manualer för attacker och diskussioner kring attacker i Europa. Det sistnämnda görs vanligen genom att ta fasta på en aktuell politisk fråga, vrida om huvudbudskapet och anpassa det till ett strategiskt narrativ som rättfärdigar attacker mot länder i framför allt Europa.
Publicering diskuterades flitigt
Ett bra exempel är den ständiga frågan om yttrandefrihet, när redaktionen för Frankrikes satirtidning Charlie Hebdo i september förra året återpublicerade de omstridda karikatyrerna av profeten Muhammed. Det gjordes i anslutning till den då pågående rättegången mot fjorton personer som misstänktes för inblandning i attacken mot redaktionen 2015. Den nya publiceringen diskuterades flitigt i IS-anhängares forum på nätet och användes omedelbart som både religiöst och politiskt argument för att söka hämnd och ’försvara Islam’. Även om IS anhängare runtom i världen är ytterst diversifierade så delar de en fundamental och farlig princip: den självutnämnda rätten att göra sig till talespersoner för och beskyddare av en religion. Detta framträder väldigt tydligt när man följer deras konversationer i digitala forum.
På samma sätt används frågan om europeiska länders hantering av de tiotusentals män, kvinnor och barn som sitter i förvaringsläger i Syrien efter kalifatets fall. Kurder som i stor utsträckning driver lägren anklagas i IS propaganda för inhuman behandling av sina fångar. Europeiska länder som inte vill ta hem sina medborgare anklagas för att lämna dem åt sitt öde och därmed framstår IS återigen som det enda pålitliga alternativet för dem. Därför drivs det idag ett flertal kampanjer bland IS-anhängare på nätet som dels syftar till att samla in pengar för att smuggla ut fångar och dels för att förstärka bilden av IS som den enda auktoritet som egentligen bryr sig. Risken är att detta budskap i förlängningen resonerar starkt hos utsatta målgrupper, inklusive hos de som redan finns i eller som återvänt till sina hemländer i Europa.
Länders förmåga att försvara sig mot terrorattacker är en sak. Men för både IS och Al-Qaida är kriget mer långsiktigt än så och hotet mer komplext. Den ideologiska budskapsförmedlingen, faciliterad av resursstarka propagandaindustrier och dedikerade anhängare på nätet, är den egentliga nyckeln till framgång för grupperna. Namn, varumärke och modus operandi för IS och Al-Qaida kan förändras, men övertygelse och ideologi består.
Kriget är inte bara heligt, utan också evigt.
MICHAEL KRONA
IS-forskare och Fil dr i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö Universitet
